Bild: Flickr/Xesc

Den breda överenskommelsen om friskolornas framtid saknar en tydlig vinnare, men har heller inga tydliga förlorare. Det förklarar samtidigt att det just blev en bred uppgörelse. Det skriver Dagens Arenas chefredaktör Eric Sundström i en analys.

I dag presenterade friskolekommittén sitt slutbetänkande till sist. Deadline hade tvingats skjutas upp flera gånger, men som Dagens Arena har rapporterat infriades ambitionen att hitta en bred överenskommelse över blockgränsen. Regeringen samt S och MP – sex av åtta riksdagspartier – står bakom förslaget.

Överenskommelsen består av tio punkter och innebär bland annat att meddelarskydd för de anställda ska införas samt att en offentlighetsprincip ska gälla i friskolorna. Det första ska ske om en utredning ger grönt ljus, det senare lär bli av stor betydelse och kan leda till att vinsterna begränsas. Vidare ska en vandelsprövning göras på dem som vill starta en friskola och om en utbildning har brister ska Skolinspektionen kunna kräva att en skola anställer fler lärare.

På pappret se förslagen bra ut för den svenska skolan. Men vilket parti kan sägas ha vunnit politiska poäng på överenskommelsen?

Redan i partiledardebatten i SVT:s Agenda för drygt två veckor sedan var det uppenbart att regeringen i allmänhet och Folkpartiet i synnerhet vill sova sked med Socialdemokraterna i skolfrågan. Kurvorna pekar som bekant nedåt, skolresultaten sjunker och skolfrågan är viktig för väljarna. Initiativet höll på att glida över till S och viss mån även MP.

Nu kan regeringen hänvisa till en bred överenskommelse med vettigt innehåll, och glöm inte friskolor har varit en känslig fråga i svensk politik i 20 års tid. Sveriges friskolevänner kan hävda att en fråga som höll på att bli en bomb – i negativ bemärkelse om du vill ha kvar systemet med friskolor – nu har desarmerats.

Socialdemokraterna kan också vara smånöjda. Den som har följt skoldebatten inom S det senaste decenniet märkte snabbt att flera av förslagen är gamla S-idéer. Och efter de senaste årens kaos inom S har den historiska paradgrenen ”regeringsduglighet” fått sig ett par rejäla törnar. Nu har S visat att man kan sätta pragmatism och konstruktiva uppgörelser för skolans bästa före partitaktik och käbbel med regeringen. Pragmatism som leder till resultat är ett karaktärsdrag som Stefan Löfven vill ska prägla hans socialdemokrati – och hans egen ledarstil.

Men var det inte dumt av S att göra upp med regeringen i en viktig fråga där man höll på att ta initiativet? Troligen inte. Valfrihet och friskolor är inte den konflikt som S vill ha inom skolområdet. Valet 2014 ska bli ett val mellan fler lärare och mindre klasser å ena sidan, eller ytterligare en ineffektiv skattesänkning å andra sidan.

S-kongressen i Göteborg i våras tog dock även ett beslut om att kommunerna ska ha ett veto mot nya skoletableringar. Nu har S-ledningen skaffat sig lite handlingsutrymme om de inte vill driva just det förslaget i en valrörelse där de alltid omhuldade mittenväljarna som har barn i friskolor anses vara viktiga. Partiledningen kan hänvisa till att just detta veto fick stå tillbaka i en bred överenskommelse där man fick igenom så mycket annat – och skräm inte de latteföräldrar som har vant sig vid att välja!

Vidare kan Löfven hänvisa till att MP inte vill ha ett veto, och därmed är det svårt att få majoritet för förslaget. Att S och MP tillsammans står bakom kommitténs slutbetänkande ska också ses mot bakgrund av att Jonas Sjöstedt flörtade öppet med MP på DN-debatt tidigare i veckan. De som snarast vill se ett lösligt samarbete mellan S och MP inför valet, utan att V hakas på, lär påpeka att dagens uppgörelse visar att ett nytt trepartisamarbete à la 2010 varken är sakpolitiskt realistiskt eller önskvärt.

Jonas Sjöstedt kan dock vara nöjd med att en vinstbegränsning inte ingår i förslaget. Han är alltjämt ensam i en fråga där han har en betydande del av väljarkåren med sig, och hans partikollega Rossanna Dinamarca kritiserar redan uppgörelsen i en intervju på Dagens Arena.

Ingen vann en tydlig seger, men alla kan vara nöjda på något sätt. Så kan överenskommelsen sammanfattas – och det förklarar samtidigt att det blev en överenskommelse.