Per Molander, författare., fristående rådgivare och tidigare generaldirektör för Inspektionen för socialförsäkringen.

privatisering Privatiseringen inom skolan har lett till betygsinflation, elevsegregation och sämre lärartäthet, skriver Per Molander i en ny ESO-rapport.

Privatiseringen inom offentlig sektor har inte gett önskade effekter såsom ökad effektivitet, bättre kvalitet eller lägre kostnader. Det menar Per Molander, bland annat tidigare generaldirektör på Inspektionen för socialförsäkringen och expert på förvaltningsfrågor, som skrivit en rapport för den statliga kommittén ESO, Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi.

I skolan kan man exempelvis se försämrade resultat, en kraftig betygsinflation, en sjunkande lärartäthet och en ökande skolsegregation till följd av privatiseringen och kommunaliseringen. Per Molander anser därför att skolan bör förstatligas och att de privata skolorna och skolvalet avskaffas.

Och allra viktigast är det förstnämnda.

– Det viktigaste kravet är att staten tar sitt fulla ansvar. Med nuvarande system går det inte att realisera de mål vi har för skolan om en sund kunskapsutveckling och likvärdighet över hela landet, säger han.

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) har också lyft fram att staten måste ta ett större ansvar för skolan, bland annat genom att stödja särskilt utsatta skolor. Men det är inte tillräckligt, menar Per Molander.

– Det är att ge sig på enstaka symtom i stället för att ta itu med grundproblemet. Med dagens system kommer man lägga för lite resurser på skolan. Kommuner kan inte förväntas ta det fulla ansvaret.

Skolvalet leder i sin tur till en ökad skolsegregation och betygsinflation.

– Dels finns en självselektion genom att barn till föräldrar med längre utbildning och högre inkomster är överrepresenterade i de privata skolorna, dels selekterar uppemot hälften av de privata skolorna själva aktivt, i strid med regelverket. Dessutom väljer man att placera skolorna strategiskt. Det fria skolvalet leder också till betygsinflation, eftersom betygen är skolornas huvudsakliga konkurrensmedel.

Valfriheten har en kostnad som måste vara med i kalkylen. Dessutom kan man säkerställa en viss valfrihet inom ramen för en offentlig skola.

Per Molander säger vidare att privatiseringen inte fungerar på en kvasimarknad som skolan.

– Skolorna får en viss ersättning, oavsett vad den faktiska kostnaden är. Det innebär att om någon hittar på en produktivitetsförbättrande åtgärd, så kommer det inte påverka priset. I stället går pengarna till vinst. Vi kan exempelvis se att privata skolor har en lägre lärartäthet.

Räcker det inte då med att ställa krav på en viss lärartäthet?

– Det är knappast görligt att lagstifta om en lägsta lärartäthet, därför att kraven på lärartäthet ser så olika ut i olika ämnen. Det handlar heller inte bara om antalet lärare utan också lärarnas kompetens och erfarenhet. Dessutom har man ett övervakningsproblem.

Per Molander tycker inte att hans förslag är drastiska. Snarare är det Sveriges nuvarande system som särskiljer sig från många andra länders. Dessutom är majoriteten av svenska folket skeptiskt eller negativt inställda till privata inslag i skolan.

Men valfriheten vill väl de flesta ha kvar?

– Frågar man om det är bra med valfrihet, så kommer förmodligen de allra flesta svara ja, för valfrihet låter bra. Men jag menar att man måste presentera hela bilden. Är det bra med segregation? Är det bra med betygsinflation? Då får man ett annat svar. Valfriheten har en kostnad som måste vara med i kalkylen. Dessutom kan man säkerställa en viss valfrihet inom ramen för en offentlig skola.