Foto: Pixabay

Utrikes Dagens Arena går igenom Israel-Palestina-konflikten från Balfourdeklarationen 1917 fram till kriget mellan Hamas och Israel 2023. 

Idén om en judisk stat växer fram

Balfourdeklarationen: 1917 proklamerar den brittiska regeringen, genom utrikesministern Arthur Balfour, den så kallade Balfourdeklarationen. I deklarationen utlovas ett hem för det judiska folket i Palestina. Ett område som på den här tiden låg under det Osmanska rikets styre. 

Det brittiska mandatet i Palestina:  Efter det Osmanska rikets fall gav det nybildade Nationernas Förbund (en föregångare till dagens FN) Storbritannien uppdraget att styra Palestina. Detta landområde omfattade det som i dag är Israel, Västbanken och Gaza. I mandatet ingick också villkoren i Balfourdeklarationen om att skapa ett hem för det judiska folket. Mandatet fick dock kritik för att man inte tog hänsyn till önskemålen hos palestinierna som ville ha självständighet. 

Jerusalem 1947, då området styrdes av britterna. Foto: Wikimedia

 

FN vill skapa två stater: 1947 röstar det nybildade FN för att Palestina ska delas i en judisk och en arabisk stat, med Jerusalem som en internationell stad. Förslaget accepteras av de judiska ledarna men från den arabiska sidan säger man nej. Förslaget blir aldrig verklighet. 

Motsättningar mellan judar och araber: Efter att det brittiska styret upprättats inleds en stor judisk immigration till området. Något som intensifieras under de nazistiska judeförföljelserna under 1930-talet. Den judiska immigrationen till Palestina ökar spänningarna mellan judar och araber och leder till våld från båda sidor. 

Staten Israel bildas

Israel förklarar sig självständiga: I maj 1948 upphör det brittiska styret i Palestina och judiska ledare förklarar Israel som en  självständig stat. Omkring 700 000 palestinier tvingas bort från sina hem eller flyr på grund av ökat våld mot dem. Palestinierna kommer att benämna detta Nakba “katastrofen”. 

Den så kallade Arablegionen i strider I Jerusalems judiska kvarter 1948. Foto: Wikimedia

 

Krig mellan Israel och arabstater: Dagen efter att Israel förklarat sig självständigt attackeras landet av fem arabstater. Dessa stater är Egypten, Transjordanien (Jordanien), Irak, Syrien och Libanon. När de stridande parterna ingår en vapenvila följande år kontrollerar Israel över tre fjärdedelar av Palestina. Jordanien tar kontrollen över Västbanken och Egypten kontrollerar Gaza. Jerusalem delas upp mellan Israel (västra Jerusalem) och Jordanien (östra Jerusalem). 

Palestinska motståndsrörelser bildas: I slutet av 1950-talet bildas Fatah av palestinier i exil. Organisationens mål är att utplåna den judiska staten och se till att palestinska flyktingar ska få återvända hem. 1964 tar Egyptens president Gamal Abdel Nasser initiativ till bildandet av Palestinska befrielseorganisationen (PLO). Efter sexdagarskriget 1967 (se nedan) går Fatah med i PLO och från och med 1969 är Yasir Arafat, ledare för båda organisationerna.

Sexdagarskriget och dess konsekvenser

Suezkrisen: Allt sedan vapenstilleståndet 1949 hade det rått ett spänt läge mellan Israel och dess arabiska grannstater. Bland annat inträffade den så kallade Suezkrisen 1956, även kallad det andra arabisk-israeliska kriget, då Israel, uppbackad av Storbritannien och Frankrike invaderade Egypten. Internationellt tryck ledde dock till ett snabbt tillbakadragande. 

Sexdagarskriget: Månaderna innan sexdagarskriget bröt ut i juni 1967 hade spänningarna mellan Israel och grannländerna på nytt intensifierats. I maj hade Egypten, som var lierade med Syrien, skickat trupper mot den israeliska gränsen och blockerade en viktig farled för israelisk sjöfart. Israel såg detta som ett direkt hot och bestämde sig för att slå till först. Under krigets första dag den 5 juni slog man ut Egyptens flygvapen och under de kommande dagarna besegrade Israel Egyptens, Jordaniens och Syriens armé. 

Israeliska stridsvagnar i Sinaiöknen under sexdagarskriget.

 

Följderna av sexdagarskriget: När kriget var slut sex dagar senare, hade Israel tagit Gaza och Sinaihalvön från Egypten, Golanhöjderna från Syrien samt Västbanken och östra Jerusalem från Jordanien. Som en följd av kriget tvingades ytterligare runt en halv miljon palestinier på flykt. De flesta palestinska flyktingar och deras ättlingar bor i dag i Gaza, på Västbanken och i grannländerna Jordanien, Syrien och Libanon. På hösten 1967 antog FN resolution 242, vilken bland annat kräver ett israeliskt tillbakadragande från de ockuperade områdena. 

Bosättningar, intifada och fredsprocess

Bosättningar börjar byggas: Efter Israels ockupation av Gaza och Västbanken börjar israeliska bosättningar att byggas på ockuperad mark. Detta tar ordentlig fart efter att högerpartiet Likud tar makten 1977. I dag bor över 700 000 judar i bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem.

Israel och Egypten sluter fred: 1979 sluter Israel och Egypten fred, och Egypten får tillbaka Sinai. Något som möts av massiv kritik i andra arabländer. 1981 mördas den egyptiske presidenten Anwar Sadat av islamister i den egyptiska armén som motsätter sig fred med Israel.

Den första intifadan: Under 1980-talet växte palestiniernas frustration över den israeliska ockupationen och 1987 inleddes ett uppror, den så kallade första intifadan. Upproret innehöll mestadels fredliga metoder i form av till exempel civil olydnad och generalstrejker. Men mest uppmärksammad blev stenkastningen mot de israeliska ockupationsstyrkorna, vilket ledde till över 1000 döda civila palestinier i våldsamheterna som fortsatte fram till 1993.

Yitzhak Rabin och Yasir Arafat med USA:s president Bill Clinton vid offentliggörandet av Osloavtalet på Vita Husets gräsmatta. Foto: Wikimedia

 

Osloavtalet: Som en konsekvens av intifadan bestämde sig PLO för att försöka sluta fred med Israel och 1988 proklamerade det palestinska ledarskapet att man var för en tvåstatslösning. Utsikterna för fred ökade då Arbetarpartiet återtog makten i Israel 1992. Partiet leddes av den förre militärbefälhavaren Yitzhak Rabin som blev premiärminister. Hemliga samtal i Norge 1993 utmynnade i det så kallade Osloavtalet, som innebar att palestinierna erkände Israel och Israel erkände PLO som det palestinska folkets representant. Ett palestinskt självstyre inrättades också på Västbanken och Gaza, enligt överenskommelser i avtalet. Samtidigt behöll Israel kontroll över större delen av Västbanken och inga beslut togs om viktiga frågor som framtida gränser, bosättningarna och flyktingars rätt att återvända. 

Det fanns också krafter på båda sidor som motsatte sig en fredsprocess. Den israeliske oppositionsledaren Benjamin Netanyahu kallade avtalet ett dödligt hot mot Israel och den militanta palestinska gruppen Hamas (som bildats under den första intifadan 1987) skickade självmordsbombare till Israel för att sabotera fredsarbetet. När Rabin sköts ihjäl 1995 av en judisk extremnationalist var det början till slutet för fredsprocessen. 

Ny intifada och uppbrott från Gaza

Den andra intifadan: 

Den nye Likudledaren Ariel Sharons besök på det heliga Tempelberget i Jerusalem hösten 2000 provocerade palestinierna. Sharons besök  ledde till omedelbara protester, vilket snart utvecklades till ett nytt palestinskt uppror. Den andra intifadan hade fötts. Det andra upproret var våldsammare än det första och våldsvågen ledde till att Sharon, med sin tuffare attityd gentemot palestinierna, vann valet följande år. 

Israel lämnar Gaza: I augusti och september 2005 drar sig Israel ur Gaza. Det innebär att alla bosättare tvingas lämna området. En del av dem tvingas bort med våld av israeliska soldater. Israel behåller dock kontrollen över luftrummet, den delade gränsen och kustlinjen. FN ser fortfarande Gaza som ockuperat av Israel. 

Hamas vinner valet: Året efter vinner Hamas valet som hålls i Gaza. Hamas stämplas som en terroristorganisation av bland annat EU. På grund av att Hamas vägrar erkänna Israel så stryps EU:s och USA:s bistånd till den palestinska regeringen. Fatah, som efter Yasir Arafats död 2004 leds av Mahmud Abbas, tvingas efter intensiva strider bort från Gaza 2007. 

Hamas 25-årsjubileum firas 2012. Foto: Hadi Mohammad/Farsnews/Wikimedia

Krig mellan Israel och Hamas

Lågintensivt krig: Sedan Hamas tog över styret i Gaza 2007 har ett lågintensivt krig förts mellan Israel och Hamas som vid några tillfällen blossat upp till större konflikter. Det har handlat om raketbeskjutning från Hamas och andra militanta grupper in i Israel. Israel har i sin tur svarat med bombningar mot Gaza och har vid några tillfällen också gått in med marktrupp. Många civila har dödats i attackerna. Enligt uppgifter från Utrikespolitiska institutet dödades över 1 300 palestinier, minst 700 civila, under strider mellan december 2008 och januari 2009. Vid samma tid dödades 13 israeler. Under de stridigheter som pågick sommaren 2014 dödades 2 100 palestinier, de flesta civila. På den israeliska sidan dödades 66 soldater och 7 civila. 

Hamas terrorattack 2023: Den 7 oktober 2023 iscensatte Hamas en terrorattack som saknar motstycke i konfliktens historia. Terrorister från Hamas tog sig in i Israel från Gazaremsan och dödade över 1200 personer och tog runt 240 personer som gisslan. Israel har svarat med massiva flygbombningar mot Gaza och man har även gått in Gazaremsan med marktrupp. Enligt uppgifter från det Hamasstyrda hälsoministeriet den 2 januari 2024, som BBC hänvisar till, har nästan 22 000 personer (mest kvinnor och barn) dödats i Gaza efter att den israeliska intensiven inletts.  

Källor: BBC, FN, Utrikespolitiska institutet, ABC News