Shehbaz Sharif och Imran Khan. Premiärminister och oppositionsledare i Pakistan. Foto: Wikimedia/Pixabay/Vita huset

Analys Valet i Pakistan producerade inga tydliga vinnare. En ny minoritetsregering tillträder under en av landets värsta ekonomiska kriser, samtidigt som den före detta premiärministern Imran Khan bedriver oppositionspolitik från fängelset.  

En knapp månad efter valet den 8 februari blev det till slut klart med en ny premiärminister i Pakistan. Det är den 72-årige Shehbaz Sharif, som ledde landet under en kortare period 2022-2023, som nu åter får rollen som landets mäktigaste politiker. Sharif fick en klar majoritet av de röster i parlamentet som krävdes för att bli vald. Men det var en utnämning som satt långt inne.

När Pakistan gick till val för en dryg månad sedan var manegen krattad för en återkomst på premiärministerposten för Shehbaz Sharifs bror Nawaz Sharif, som tidigare styrt landet under tre olika perioder. Inte minst på grund av att Sharifs störste rival, den tidigare premiärministern och före detta cricketstjärnan Imran Khan förbjudits att ställa upp i valet. Något som skedde efter att Khan dömts till fängelse på grund av anklagelser om korruption och för att han ska ha avslöjat statshemligheter. 

Fick flest röster

Dessutom hade Khans parti drabbats av flera svåra bakslag inför valet. Personer som kandiderade för Khans parti PTI hade arresterats, valmöten hade brutits upp och partiets symbol i form av ett cricket-slagträ hade förbjudits. Det sistnämnda var ett extra hårt slag i ett land där många är analfabeter och det enda sättet att identifiera ett parti är just med hjälp av deras symboler. 

Trots detta fick PTI:s kandidater flest röster i valet. Av de 264 mandaten i parlamentet gick 93 till kandidater som representerade Khans parti. Det kan jämföras med Sharifs parti PML-N som endast fick 75 mandat och det tredje största partiet PPP som fick 54 mandat. Det sistnämnda partiet leds av Bilawal Bhutto Zardari, son till den tidigare premiärministern Benazir Bhutto som dödades i ett bombattentat 2007.  

Valets efterspel har annars kantats av anklagelser om valfusk. Khan och hans anhängare hävdar att de egentligen skulle ha fått många fler röster om allt gått rätt till. 

Stöddes av militären

För sex år sedan var läget ett helt annat. När Imran Kahn valdes till premiärminister i Pakistan 2018 såg allt ljust ut för den före detta cricketstjärnan. I sitt valbudskap, som framgångsrikt kablades ut i sociala medier, lovade Khan att få bort korruptionen och skapa ett nytt Pakistan. Han sågs som ett fräscht alternativ till de båda dynastierna Sharif och Bhutto, som styrt landet i årtionden. 

Men det var inte hela förklaringen till Khans framgångar. För att lyckas i pakistansk politik behöver man ha stöd av militären. Något Khan också haft, även om det förnekats från båda håll.

Från början flöt samarbetet på bra och Khan gav generalerna en hel del privilegier i form av viktiga positioner inom statsapparaten. Han levererade också en del politiska framgångar, inte minst i arbetet med att utvidga landets välfärdssystem. Något han också lovat i sin valkampanj. Samtidigt hade Khan svårt att komma tillrätta med den höga inflationen och korruptionen. Khan fick också kritik för att han gick hårt fram mot politiska motståndare, varav vissa fängslades anklagade för korruption. 

Minoritetsregering

Men precis som otaliga premiärministrar före honom hamnade han till slut i konflikt med militären.

I dag sitter Khan själv fängslad anklagad för just korruption samtidigt som hans parti inte lyckades få ihop en majoritet i parlamentet. Helt enligt militärens plan. Men kanske är saker och ting trots allt inte riktigt som förr. 

Att PTI:s kandidater fick så många röster, trots att de aktivt motarbetats av såväl militären som det politiska etablissemanget i Pakistan, var överraskande. Kanske visar det att militären har tappat lite av sitt grepp om den pakistanska politiken. 

Generalerna hade inte räknat med att PTI skulle vinna så många röster. Det blev långt ifrån den promenadseger för deras favoritkandidat Nawaz Sharif (som tidigare också fängslats efter att ha hamnat på kollisionskurs med armén) som de hoppats på. I stället fick de två maktpartierna Nawaz Sharifs PML-N och Bilawal Bhutto Zardaris PPP gå samman för att rösta fram en minoritetsregering ledd av Nawaz Sharifs bror Shehbaz Sharif. 

Ekonomiska problem

Det blir den regeringen som nu måste ta itu med en av de värsta ekonomiska kriserna i landets historia. Något som bland annat lett till höga priser på mat och bränsle, vilket drabbat den pakistanska arbetarklassen hårt. Ingen avundsvärd uppgift. Det finns bedömare som menar att Khan kan stärkas av martyrrollen han får i fängelset, samtidigt som Sharif ska försöka se till att få ordning på ekonomin. 

Den stora förloraren är i alla fall den pakistanska befolkningen. De får än en gång se sig blåsta av etablissemanget samtidigt som de berövas basala mänskliga rättigheter som fria val, en oberoende media och skydd för minoriteter.

Kan det bli en bättring? Det hoppas i alla fall Human Rights Watch. I ett öppet brev uppmanar människorättsorganisationen den nyvalde premiärministern Shehbaz Sharif att skydda mänskliga rättigheter för befolkningen i landet. Man kan ju hoppas att han lyssnar. 

Källor: BBC, The Economist, Al Jazeera, Reuters