Skärmdump från SVT.
Skärmdump från SVT.

Det är inte ofta det händer. Men i går stod en av landets mäktigaste riskkapitalister i tv för att svara på frågor om aggressiv skatteplanering och komplicerade bolagsstrukturer på kanalöar och i lilleputtländer.

Thomas von Koch – en gång grundare av Wallenbergs riskkapitalbolag EQT, förvaltare av långt över 100 miljarder svenska kronor, storägare i välfärdssektorn med bolagen Academedia och Aleris, ett par prydliga examen från Handelshögskolan i Stockholm samt en av Sveriges rikaste personer.

Ingen världsförbättrare direkt, men i alla fall slipad, kompetent. Tänker man ju. Eller?

Intervjun börjar mycket talande med att Thomas von Koch jämför riskkapitalbolagens ägarstrategi med att pumpa upp kroppen med anabola steroider.
– Vi brukar säga att vi sätter bolag på steroider. Så de ska springa jättefort.

Ännu ett uttryck från dessa kretsar som vi nu alltså kan placera bredvid det redan bevingade ”klä bruden” (att göra bolaget attraktivt inför försäljning).

Anabola steroider och snygga brudar – det är uteslutande en manlig värld detta.

SVT-reportern Johan Zachrisson Winbergs följdfråga är dock helt briljant:

Steroider är ju inte tillåtet?

– Haha näääe, men vad ska jag säga… Druvsocker…

(He he flabb flabb).

Resten av intervjun är mycket märklig. Thomas von Koch vet ingenting om det bolag han har grundat och är vd för.

Hur många bolag har ni i Luxemburg?

– Det vet jag faktiskt inte. Just Luxemburg kan inte jag direkt.

Men det var det du hade läst på och kunde bra sa du?

– Nej, men jag vet varför vi har de där. Det är då vi kan säkerställa dubbel beskattning för våra investerare.

Så säger han faktiskt. Men han menar såklart tvärtom. Han menar att de kan säkerställa att investerarna INTE beskattas dubbelt.

Men att svaret blir helt fel är symptomatiskt för hans genomgående förvirrade och yrvakna intryck. Känslan blir allt mer påtaglig ju längre intervjun går:

Den här personen har aldrig blivit ifrågasatt i hela sitt liv.

Här studsar alltså pengar mellan Guernsey och sju åtta lager av olika organisationsnummer i Luxemburg, till Holland, Polen och tillbaka till Guernsey.

Alltså skattepengar. Som rullat in via elevpengen för 90 000 elever i Academedias utbildningsnät eller via alla patienter som tas emot på någon av Aleris 350 vårdenheter.

Ut på andra sidan kommer obeskattade vinster. I ett trollslag har den effektiva bolagsskatten sänkts från 29 till en procent.

SVT-reportern fortsätter:

De länderna känner man ju igen som lågskatteländer. Det är väl ingen slump?

– Nej, nej, utan så här är det. Dels Luxemburg är för att hantera investerarnas problem och det är därför du ser det genomgående i våra strukturer. Sen har vi andra skäl, vi tittar över risker, var finns det, var finns det… Dels tittar vi över skattekostnader, absolut. Hur mycket skatt betalar vi? Men det är viktigt att säga att skatt, skattereduktionen, får vi ju genom att ha lån i bolagen. Det är ju räntekostnaden som är avdragsgill.

Vad är det här för svammel?

Hur mycket tjänar ni, eller slipper betala i skatt, tack vare de här uppläggen? Har ni räknat på det?

– Nej, det vet jag inte.

Det är klart han vet.

Ofta har ni väldigt stora lån. Det är ju miljardbelopp när ni köper.

– Ja, det kan det vara.

Och då är det hundratals miljoner i ränteavdrag man kan få till.

– Absolut.

Efter ett tag kommer reportern in på lite mer specifika frågor. Men får allt annat än specifika svar.

Jag gissar att du vet varför man behöver två olika bolag på Guernsey?

– Nej, det vet inte jag.

Du vet inte det?

– Nej.

Och du är vd här?

– Ja.

Och du har jobbat här sedan?

– Sedan 2004.

Här blir det rätt kul. För det stämmer inte. Thomas von Koch grundade EQT tio år tidigare, 1994. Detta påpekar mycket riktigt SVT-reportern.

– Ja, haha, sen -94 ja, du har helt rätt, jag var med och grundade. Men jag vet inte det, vi har jätteduktiga skattejurister och bolagsjurister. Jag är inte bolagsjurist.

Och syftet med att det studsar till Polen här när ni ska köpa ett amerikanskt gasbolag?

– Jag vet inte det heller.

Och så fortsätter det. Thomas von Koch vet ingenting. Han rycker på axlarna, flabbar, är osammanhängande och yrvaken. Och sen kommer nästa inslag.

Hemma i tv-soffan börjar jag tänka på hur stressade personalen är på min dotters förskola. Jag tänker på att de inte har råd att köpa in nya målarrockar till barnen. Sen tänker jag på Thomas von Koch.

Då blir jag förbannad.