A-kassan diskuteras flitigt just nu och medan Anders Borg, baserat på egna ej redovisade beräkningar, tvärsäkert hävdar att höjt tak i a-kassan kostar 30 000 jobb är de flesta andra rätt överens om att så inte är fallet.

Att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill höja taket i a-kassan är förstås ingen högoddsare. Att Miljöpartiet vill detsamma är möjligen inte heller särskilt chockerande. Men att Folkpartiet och Centerpartiet driver frågan så hårt medialt just nu, och att även Kristdemokraterna instämmer, är överraskande för många.

Men vi ska komma ihåg att det döljer sig villkor bakom kravet på höjt tak i a-kassan. Och konflikten om höjt tak i a-kassan handlar egentligen snarare om allianspartiernas syn på arbetsrätten.

Höjt tak förutsätter förändrad arbetsrätt om Jan Björklund och Folkpartiet ska vara med på tåget. Det är bara en månad sedan Björklunds pressekreterare förklarade för Dagens Arena att någon höjning inte är aktuell på andra premisser.

”Våra förslag (enhetlig avgift, statlig och allmän a-kassa, höjt tak samt moderniserad arbetsrätt) är ett paket som hänger ihop och bör genomföras som en helhet.” meddelade man då i ett sms.

Även för Annie Lööf och Centerpartiet är en förändrad arbetsrätt viktig att få till stånd så snart det bara är möjligt. Moderaterna är emot, men framför allt av taktiska skäl, inte ideologiska. Man vill förändra arbetsmarknaden mer stegvis för att inte driva fram fullt krig med facket, arbetarrörelsen och väljarna. Något som stör FP och C. Men visst vill också M-väljarna, och många av partiets företrädare, helst ändå förändra arbetsrätten.

Så när man hör borgerliga partier ropa på höjt tak i a-kassan ska man veta att det alltid också finns ett outtalat krav på förändrad arbetsrätt med i paketet. När man ser allianspartierna träta i frågan om höjt tak handlar det lika mycket om förändrad arbetsrätt. Och därför finns små möjligheter att kompromissa sig fram över blockgränserna alldeles oavsett var de landar i sina interna stridigheter i frågan.