I nästa valrörelse kommer Miljöpartiet tvingas ställa sig frågan om regeringsmakten var värd förlusten av sig själv. 

I alla äktenskap finns det en maktbalans. I vissa relationer är den ganska jämn. Oftare är makten ojämnt fördelad när det kommer till inflytande, ekonomi och vems värderingar som styr i relationen.

Det finns olika anledningar till varför ena parten väljer att stanna i ett äktenskap med skeva maktbalanser.

Ett skäl är den status och den makt som kommer med att befinna sig i en relation. Det kan röra sig om ekonomi, men även möjligheten att få umgås i vissa kretsar och det inflytande som de sammanhangen ger. Makten över sig själv lämnas till förmån för makten äktenskapet ger.

Efter valet 2014 ingick Socialdemokraterna och Miljöpartiet äktenskap med ett löfte om att ta hand om fosterbarnet regeringsmakten.

Redan från början var maktbalansen skev, men beroendeställningen partierna hade gentemot varandra var stark. Och som i de flesta relationer krävs det kompromisser. Det var alla inblandade beredda på.

Men hösten 2015 hände det något. Kriget i Syrien nådde Europa och Sverige på riktigt. Fler människor än någon kunnat räkna med flydde till Europa och Sverige. Och plötsligt var Miljöpartiet tvungna göra överenskommelser gällande den fråga de, förutom miljön, vilar sin politik och trovärdighet på: asylrätten.

I de exceptionella situationerna prövas de mest grundläggande värderingarna. Gårdagens besked om att asylrätten i Sverige läggs på den lägsta tillåtna nivån är smärtsamt långt ifrån den migrationspolitik Miljöpartiet säger sig stå för.

Frågan partiet borde ställa sig är om de i regeringsställning kan gå med på en sådan överenskommelse, och fortfarande vara Miljöpartiet.

Miljöpartiet kan hävda att det handlar om ansvar – att de har sagt att de tillsammans med Socialdemokraterna ska ta hand om fosterbarnet regeringen. Men till slut blir en dålig relation skadlig inte bara för föräldrarna utan även för barnet. Ju längre en väljer att stanna, desto skadligare blir det.

Miljöpartiet förlorar mer och mer av sig själva ju längre de stannar kvar i regeringsäktenskapet. 2018 kommer Miljöpartiet stå med förlorat fosterbarn med påföljande skilsmässa.

Partiet kommer då att behöva ställa sig frågan om statusen och makten var värd inte bara förlusten av samarbetspartner och regeringsmakt, utan om den var värd förlusten av sig själv. Och svaret kommer att vara nej.