Risken är stor att Arbetsförmedlingen nu återgår till business as usual.

Business as usual!” Med de orden försäkrade Angeles Bermudez-Svankvist att hon som vanligt skulle komma till jobbet som generaldirektör för Arbetsförmedlingen, trots att styrelsen sagt sig inte ha fortsatt förtroende för henne. Men regeringen ingrep och Bermudez-Svankvist fick sparken.

Hennes extravaganta och despotiska ledarstil, med dyra telefon- och hotellräkningar, har väl säkert inte stärkt hennes sak. Men skälet till att hon får gå är att alla har kunnat se att regeringens satsning på att kommersialisera arbetsförmedlingen har havererat.

Och att inte bara arbetarrörelsen utan också delar av näringslivet vill att det omedelbart ska bli slut på geschäftet med jobbcoacher och fas 3-aktiviteter. Och att Arbetsförmedlingen ska återgå till kärnuppgiften, att matcha behov av arbetskraft mot de arbetslösa.

Risken är stor att medierna nu applåderar fällningen av tolvtaggaren Bermudez-Svankvist, men att det efter henne ändå blir business as usual. Att de 800 företag som skott sig på skattemedel som jobbcoacher – med i många fall vinstmarginaler på över 25 procent – kommer att få fortsätta göra det.

Till exempel att under hypnosliknande former lära arbetssökande att andas och slappna av, eller övningar där de ska försöka föreställa olika djur.

Allt i enlighet med alliansregeringens människoföraktade grundhållning: Att det beror på de arbetslösa och sjuka själva att de hamnar i svårigheter.

Sedan en tid har det dock mullrat något uti rättens krater. Det sedan Sveriges Television kunnat visa att Arbetsförmedlingen har haft dålig koll på vilka av de 800 företagen som är rena lycksökare och vilka där verksamheten betytt att de arbetssökande faktiskt fått jobb.

Delar av styrelsen byttes i våras ut. Till och med moderata riksdagsledamöter har rutit till om oseriösa företag. Ministern själv, Hillevi Engström, kan tänka sig att en ny kontrollmyndighet inrättas.

Men hur dyrt blir det att på så sätt spackla över problemen, låtsas som om coacherna var en bra idé? Är det inte bättre att satsa de pengarna på mer av yrkesförberedande utbildning? Företagen ropar efter kompetens, inte efter om arbetssökande lärt sig slappna av under hypnos.

Det har sagts att regeringen har dröjt med att sparka Bermudez-Svankvist därför att man inte vill ha ännu en avsatt generaldirektör som rullar tummarna i regeringens elefantkyrkogård.

Dagens Arena har ett intressantare alternativ: Låt henne själv genomgå de kränkande övningar som hon tvingat arbetssökande att plåga sig igenom. Vilket djur skulle hon vilja föreställa?