Kvinnliga företagare inom välfärden gör skillnad för många människor. Vinstmöjligheten är inget hot mot välfärden utan en förutsättning för både långsiktighet, utveckling och hållbarhet, skriver Lotta Wiström, medlem i nätverket Välfärdens grupp 8, i en replik.

Dagen Arenas debattsida skriver vänsterpartiets Ulla Andersson att det är ”dags att vända välfärdens pyramid upp och ner så att resurserna tillkommer de kvinnor som tar hand om barn, sjuka och gamla.”

I nästa andetag ifrågasätter hon helt det arbete som jag och många andra varje dag utför, nämligen att med alla medel jobba för att utveckla och göra dagens vård och omsorg bättre och mer effektiv för att se till att mer resurser med högre kvalitet kommer patienterna till del och inte slösas bort. Och nog lyckas vi överlag bra med detta, annars skulle vi inte ha våra patienter, som ju faktiskt valt oss.

Frågan är varför Ulla Andersson låtsas som om vi inte finns och osynliggör det arbete vi gör?

Faktum är att Andersson och Vänsterpartiet vid flera tillfällen avslöjat en syn på framtiden och kvinnor som är minst sagt förlegad. I deras ögon tycks kvinnan för evigt vara fastbunden till ett slitsamt arbete utan möjlighet till delaktighet och självständighet. Det tycker jag som har erfarenhet av att både arbeta i och leda verksamheter inom vård och omsorg är nedslående.

Som barnmorska driver jag idag företag inom mödravården i Uppsala och Knivsta. För mig var klivet att gå från att vara anställd till att starta eget företag både naturligt och onaturligt. Naturligt för att jag visste att jag var bra på det jag gjorde och skulle kunna hjälpa många blivande mödrar ännu bättre med ett eget företag än som anställd i det offentliga. Men också onaturligt då jag i mycket identifierade mig med rollen som anställd.

Det är vi trots allt många fler kvinnor som är. Företagandet i Sverige är särskilt lågt hos kvinnor. Jag tror att det har med olika föreställningar om vad kvinnor kan och inte, samt inom vilka yrken kvinnor finns.

Men faktum är att det inom välfärden arbetar många kvinnor och dubbelt så många driver företag inom vård och omsorg jämfört med andra branscher, även om denna ökade egenmakt och inflytande inte är vad Vänsterpartiet tycker att begreppet jämställdhet inrymmer. En utbyggd valfrihet och LOV-reformen kom förstås inte till för att fler kvinnor skulle bli företagare – men det har onekligen fått en stor betydelse för att fler kvinnor nu finns som ledare och ägare i dessa företag, även om våra verksamheter i dagsläget inte alltid är de allra största.

Om välfärdsföretagare som jag fick bestämma skulle vi skapa ännu fler alternativ och nya sätt att arbeta på, som kommer både arbetstagare och omsorgstagare till del.

Just mödravården som jag verkar inom skulle till exempel kunna integreras med förlossningsvården på nya sätt så att den kan avlasta landstingens förlossningsvård, som dagligen vittnar om att den inte fullt ut klarar sitt uppdrag. På samma sätt som vi tidigare kom till den offentliga förskolans och sjukvårdens undsättning skulle vi här och på andra sätt kunna fortsätta att bidra med stora vinster – såväl samhälleliga som ekonomiska – för våra barns och barnbarns framtid.

Frågan är bara hur länge Ulla Andersson och Vänsterpartiet vill fortsätta att låtsas som att vi inte finns. Bara för att vi inte har eller driver de största företagen betyder det inte att vi med våra företag och kompetens inte gör skillnad för många människor varje dag. Precis som andra, av traditionen mer manligt dominerande skattefinansierade sektorer, behöver vi tillåtas ansvara för våra företags plånböcker och den vinst vi själva är med och bidrar med förutsättningar för.

Vinstmöjligheten är inget hot mot välfärden utan en förutsättning för både långsiktighet, utveckling och hållbarhet.

Lotta WiströmGrundare och ägare av Sinnligt Barnmorskemottagningar, leg barnmorska och medlem i nätverket Välfärdens grupp 8