skiftet

Genom frihandelsavtalet CETA förs det kontroversiella TTIP in bakvägen. LO måste ta ställning, skriver Robin Zachari, kanslichef, och Maria Henriksson, kampanjare, Skiftet.

Bakom stänga dörrar har EU och USA i flera år förhandlat om ett handelsavtal som kallas Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP). Avtalet har inte diskuterats i någon större mån i Sverige förrän nyligen, och inom arbetarrörelsen är det locket på.

Vad är det stora problemet med ett handelsavtal mellan USA och EU? Leder det inte till nya jobb och ökad välfärd? Nja, det är en rätt liten tillväxtökning enligt EU:s egna beräkningar och avtalet innehåller en rad väldigt obehagliga detaljer som vida överstiger den lilla ökningen.

Enligt det förslag till avtal som finns från EU och USA kommer det att införas en form av direktörsdomstol i och med TTIP. I detta parallella rättsväsende, som är helt vigt åt företagen, får storbolag möjlighet att stämma länder om de anser att bolagets framtida vinster är hotade. Systemet kallas Investor-State Dispute Settlements (ISDS).

LO har sagt att de helst ser att ISDS inte ska vara en del av TTIP. Tillsammans med TCO och Saco  har de beslutat om en linje att avtalet inte bör innehålla direktörsdomstolar i formen ISDS. LO är däremot den enda fackliga centralorganisation som har sagt att de är beredda att skrota avtalet om ISDS inte tas bort.

EU tror sig ha kommit fram till en lösning på ISDS-problemet: Man föreslår att direktörsdomstolarna byter namn till Investment Court System (ICS). Förslaget är som att sätta smink på en gris, men svenska fack verkar köpa förändringarna. LO:s ansvarige för frågorna utropade att det var en framgång och organisationen fick organisera ett toppmöte mellan EU och USA.

Men ICS finns redan med i ett avtal med Kanada, kallat Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA). Avtalet är färdigförhandlat och nu pågår en strid i EU om de nationella parlamenten ska få något att säga till om vad gäller godkännandet av avtalet. Och precis som med TTIP sker förhandlingarna bakom stängda dörrar.

Faktum är att med CETA kommer 80 procent av alla amerikanska företag kunna stämma Sverige på samma sätt som de kanadensiska eftersom de har en »substantiell verksamhet« i Kanada. Storbolag har använt denna strategi vid en rad tillfällen. Att vara mot ISDS i TTIP räcker inte. Men från LO är det knäpptyst om farorna med CETA-avtalet.

TTIP:s popularitet har kollapsat på bägge sidorna Atlanten. I USA har stödet gått från 53 procent till 18 procent på två år. I Tyskland har stödet störtdykt från 55 procent till 17 procent. Ju mer avtalet diskuteras, desto mer negativa blir folk. Det är lätt att förstå och vi kan se en liknande, men långsam, förändring inom svensk arbetarrörelse.

Allt fler aktörer inom arbetarrörelsen är emot TTIP: SSU, S-studenter och S i Skåne har tagit ställning mot avtalet. Idéinstitutet Katalys menar att TTIP hotar demokratin. Tankesmedjan Arena Idé har släppt en rapport som säger att avtalet är en attack på demokratin. 6F-facken är kritiska. Tidningen Tvärdrag har kallat avtalet för ett monster. Aftonbladets ledarsida har blivit allt mer kritisk över tid. LO:s tidning Arbetet menar att arbetarrörelsen måste inse faran med TTIP.

Frågan är därför väldigt enkel: kommer LO agera för att regeringen ska förhindra att det värsta med TTIP införs bakvägen genom CETA? Eller är LO beredda att låta storbolag få attackera demokratin i utbyte mot att förbundsledningen får sola sig i den internationella glansen?

Robin Zachari, kanslichef, Skiftet
Maria Henriksson, kampanjare, Skiftet