Lagförslaget att kriminalisera köp av sexuell tjänst utomlands är hedervärt, men problematiskt och bör därför inte genomföras, skriver Dennis Martinsson doktor i straffrätt vid Stockholms universitet.
Den 7 december meddelade regeringen att den lämnat en Lagrådsremiss som bland annat avser att utvidga kriminaliseringen av köp av sexuell tjänst Utvidgningen består i att det i Sverige ska vara möjligt att döma den som utanför Sveriges gränser har köpt sexuella tjänster av vuxna personer.
Den reglering som regeringen föreslår, finns bland annat i Island och Norge..
Frågan om detta bör kriminaliseras eller inte har länge varit föremål för diskussion, både i den allmänna samhällsdebatten och i statliga utredningar.
Bedömningen har, åtminstone hittills, varit att det inte anses lämpligt att kriminalisera köp av sexuella tjänster som sker på en annan stats territorium. Jag instämmer i denna bedömning,
Först och främst bör det framhållas att det, såklart, finns argument som talar för att utvidga regleringen såsom regeringen föreslår.
I straffrättsliga sammanhang brukar det ofta talas om att en bestämmelse måste ha ett identifierat skyddsintresse. Gällande brottet köp av sexuell tjänst, är det i och för sig inte helt givet vad detta skyddsintresse är och det finns fog för att hävda att skyddsintresset också har skiftat från att bestämmelsen infördes på slutet av 1990-talet till i dag.
Oaktat detta, skulle skyddsintresset kunna sägas handla om
- att människovärdet (ingen ska kunna köpa en annan människa),
- att det finns ett brottsofferperspektiv (de kvinnor som säljer sex gör det sällan frivilligt, utan blir tvingade),
- att det finns kopplingar till organiserad brottslighet.
I dagsläget tycks för övrigt det sistnämnda skyddsintresset vara det som framhålls.
Vart och ett av de nu nämnda skyddsintressena pekar på att det finns anledning att utvidga kriminaliseringen. De kan knappast sluta gälla vid Sveriges gräns.
Även om skyddsintresset skulle kunna motivera en utvidgning, är det långt ifrån den enda faktorn som behöver beaktas. När det, som i det här fallet, handlar om att expandera staten Sveriges rätt att kriminalisera sådant som sker i andra stater är det påkallat med stor försiktighet.
Anledningen är att en sådan utvidgning i praktiken innebär att Sverige ger sig in i en annan stats inre angelägenheter. Enligt allmänna internationella regler om samarbetet mellan stater, ska varje stat respektera andra staters suveränitet.
På det straffrättsliga området tar sig detta, bland annat, i uttryck genom att staterna ska respektera varandras strafflagstiftning.
Det finns i dagsläget inte någon internationell samsyn rörande köp av sexuell tjänst av vuxna.
Det betyder i regel att om en svensk domstol ska döma en person för vad han eller hon har gjort i ett annat land, krävs det att brottet är kriminaliserat både i Sverige och i den stat där brottet förövades.
Undantag från denna huvudregel finns. Regeringens lagförslag handlar alltså om att göra ett sådant undantag.
Som nämndes ovan har regeringen tidigare infört undantag som innebär att en person i Sverige kan dömas för något som han eller hon gjort utomlands, utan att det är kriminaliserat där brottet förövades.
Dessa undantag tar framför allt sikte på sexualbrott som riktar sig mot barn – och vissa andra brott som riktar sig mot barn. När det gäller nu nämnda undantag har de bland annat motiverats av att det finns en internationell samsyn rörande sexualbrott mot barn i form av konventioner.
Angående den aktuella Lagrådsremissen. är min uppfattning att en utvidgad kriminalisering av det aktuella brottet visserligen är hedervärd, men att den utifrån ett internationellt perspektiv innebär betänkligheter.
Det finns i dagsläget inte någon internationell samsyn rörande köp av sexuell tjänst av vuxna – det är endast en handfull länder som kriminaliserar detta. En annan anledning till min kritiska hållning är att förhållandet till andra stater riskerar att påverkas.
På sikt blir konsekvensen att Sverige som stat kommer tvingas acceptera att andra stater, på motsvarande vis, väljer att expandera rätten att döma i straffrättsliga mål.
Det är inte särskilt svårt att tänka sig att andra stater kan komma att införa regler som anger att deras inhemska domstolar alltid har rätt att döma över brott – oavsett var i världen de begås.
Det han handla om brott som i svensk kontext framstår som främmande, som har karaktär av moralregler, regler om klädsel och så vidare
Det han handla om brott som i en svensk kontext framstår som främmande. Jag tänker i första hand på brott som har karaktären av moralregler, synen på kvinnor, synen på minoriteter av olika slag, regler om klädsel o.s.v.
Av den anledningen menar jag att regeringens förslag inte i tillräckligt hög grad har beaktat vilka internationella konsekvenser som kan uppstå i ett längre perspektiv. Därför menar jag att utvidgningen av den aktuella kriminaliseringen inte bör genomföras.
Dennis Martinsson är doktor i straffrätt vid Stockholms universitet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
