Det är dags att regeringen tar sitt ansvar, ber om ursäkt och betalar ut skadestånd till de 800 transpersoner som tvångssteriliserades mellan 1972 och 2013, skriver förbundsordförande Ulrika Westerlund.

1972 införde Sverige en lag som gjorde det möjligt att byta juridiskt kön. För att få tillgång till denna möjlighet krävdes bland annat att personer som ville byta juridiskt kön var steriliserade. Det var inte heller tillåtet att spara könsceller. I övrigt fanns inga krav på några operationer för att könskorrigera kroppen.

I slutet på 90-talet började Sverige granska de tvångssteriliseringar som skett med början under 30-talet, till exempel av kvinnor på anstalt som ville ha permission, eller av kvinnor som hade många barn och ville ha mödravårdsbidrag.

En statlig utredning kom fram till att ställa sterilisering som krav för att få en social förmån var att se som tvångssterilisering. Detta ledde till att staten bad om ursäkt och betalade ut ekonomisk kompensation till de tvångssteriliserade.

Men samtidigt fortsatte tvångssteriliseringarna av personer som ville ha nytt personnummer. Inte förrän 2013, efter lång kamp från trans- och hbtq-rörelsen, togs tvångssteriliseringarna bort. Först genom en dom i kammarrätten i Stockholm, där de slog fast att kravet inte kunde anses vara ett frivilligt val, att kravet bröt mot den svenska regeringsformen och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Kammarrättens dom gjorde klart att kravet på sterilisering inte längre fick tillämpas. Domen trädde i kraft den 10 januari 2013. 1 juli samma år försvann kravet slutligen också ur lagtexten.

Att rättsväsendet hann före politikerna är tyvärr symtomatiskt när det gäller rättigheter för transpersoner. I Sverige har flera viktiga rättigheter för transpersoner kommit just genom domar, och inte genom ett politiskt agerande.

Rätten för myndiga personer att fritt välja förnamn och rätten att förbli gift om en vill byta juridiskt kön blev också verklighet genom domar. Det har helt enkelt varit svårt att få politiker att ta ställning också för rättigheter för transpersoner – och inte bara rättigheter för homo- och bisexuella personer.

Förutom aktivisternas tydliga budskap har det också funnits andra aktörer som varit tydliga med vad de anser om tvångssteriliseringarna. År 2009 uppmanade Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, svensken Thomas Hammarberg, alla medlemsländer, inklusive Sverige, att avskaffa tvångssteriliseringarna av transpersoner.

2010 uppmanade Socialstyrelsen regeringen att avskaffa steriliseringskravet. 2013 fördömde FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym omänsklig behandling tvångssteriliseringarna av transpersoner. Samma år antogs i Europarådets kommitté för sociala frågor, hälsa och hållbar utveckling en rapport om tvångssteriliseringarna av bland annat transpersoner, där medlemsstaterna uppmanades att avlägsna dessa, be om ursäkt och betala ut skadestånd.

Totalt tvångssteriliserades mellan 1972 och 2013 cirka 800 personer med stöd av lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall. Den sista personen, vad vi känner till, som tvångssteriliserades utsattes för detta efter det att domen från kammarrätten hade trätt i kraft.

Många av dem som tvångssteriliserats var väldigt unga när det hände. De är nu i 30 –årsåldern och skulle vilja ha barn. Andra har levt ett långt liv, sörjt att det aldrig kunde bli några barn och skulle nu vilja få höra att det de utsattes för faktiskt var fel.

Åter andra hade kanske redan barn när tvångssteriliseringen skedde, men känner sig utsatta för ett övergrepp, en påtvingad oönskad operation, som kanske fört med sig biverkningar.

Svenska staten har fortfarande inte bett om ursäkt eller betalat ut något skadestånd. Varför ska denna grupp av tvångssteriliserade behandlas annorlunda än tidigare grupper av tvångssteriliserade? Varför ska Sverige inte följa rekommendationerna från Europarådet?

Regeringen har möjlighet att instifta en tillfällig lag som ger tvångssteriliserade transpersoner rätt till skadestånd. Miljöpartiet har tidigare sagt att de är för att ett skadestånd betalas ut. Vänsterpartiet stödjer också frågan om skadestånd. Saken borde kunna lösas i nästa budgetproposition.

Det är dags för politiskt ansvarstagande i frågor som rör transpersoners rättigheter.

Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL

Idag anordnar RFSL ett seminarium under politikerveckan i Almedalen. Juristen Kerstin Burman, som var den som drev fallet som slutligen fick bort tvångssteriliseringarna av transpersoner i Sverige, föreläser tillsammans med journalisten och transaktivisten Aleksa Lundberg, som är en av de som tvångssteriliserats av den svenska staten. Under seminariet premiärvisas också en film som RFSL tagit fram för att öka kännedomen om de svenska tvångssteriliseringarna av personer som ville byta juridiskt kön. Om du är i Almedalen: kom på seminariet klockan 12-13 på Lila Shala, Södertorg 17.