Nathalie Mark
Nathalie Mark

När borgarna 2006 valde att ta bort investeringsstödet till byggandet av hyresrätter störtdök det snabbare än Lehman Brothers-aktien året därpå, skriver journalisten Nathalie Mark.

Jag är 23 år gammal. Jag har bott i Stockholm hela mitt liv och samma dag jag fyllde 18 år ställde jag mig i den kommunala bostadskön. För jag visste hur svårt det skulle bli att få bostad. Sedan flyttade jag iväg från staden ett par år, såg andra platser och – väldigt strategiskt – lät bostadspoängen växa.

Nu har det snart gått sex år sedan jag ställde mig i kön och jag är tillbaka i Stockholm. Men när jag loggar in för att titta på hyresrätter är det hopplöst. Plats 209 på en etta i Vasastan, 113 på en tvåa i Hökarängen, plats 66 på en trea i Blackeberg samt en sistaplacering på ett studentrum – i Uppsala!

När borgarna 2006 valde att ta bort investeringsstödet till byggandet av hyresrätter störtdök det snabbare än Lehman Brothers-aktien året därpå. För första gången byggs det nu fler bostadsrätter än hyresrätter. I dag krävs det i genomsnitt sju år innan du kan sitta på ett eget hyreskontrakt på Stockholms bostadsmarknad. Vill du bo i innerstaden får du vänta i 15 år. Det är inte bara orimligt, det är rent av skadligt.

I en granskning från Hyresgästföreningen har antalet unga som har en egen bostad minskat från 62 procent år 1997 till 51 procent år 2013. Allt fler tvingas bo kvar hemma, bo tillfälligt hos kompisar och hoppa runt på andra- och tredjehandskontrakt. Bland de som bor kvar hos sina föräldrar skulle 83 procent flytta direkt om de kunde – men nästan 150 000 unga vuxna kan i dagsläget inte göra det. Det är inte värdigt.

Bara för att fylla behoven hos de nära 290 000 unga vuxna i Sverige som står utan bostad skulle det behöva byggas 190 000 bostäder. Nu. I stället byggdes under 2013 enbart 29 000 stycken. Det är ett underskott på över 160 000 bostäder. Och då har inte ens de över 27 år räknats in i kalkylen.

En hel generation får i dag spendera sitt vuxenliv i startgroparna utan möjlighet att ta sig vidare. Hur många studenter har inte tvingats tacka nej till sin studieplats för att de inte hittat bostad? Hur många väljer aktivt bort vår huvudstad när de funderar över sitt framtida liv?

Unga människor som inte har möjlighet att själva bestämma över sin livssituation och aktivt välja var de vill bo hamnar snabbt efter på dagens arbetsmarknad som ofta kräver att man kan flytta dit jobben finns.

Så nu är det dags att återinföra investeringsstödet så att byggandet av billiga och tillgängliga bostäder kan komma i gång igen. Om det fortsätter i den här takten kommer även mina framtida barn tvingas bo kvar hemma tills de fyllt 30. Men med lite tur kommer de kanske i alla fall att växa upp någon annanstans än i mitt flickrum hos föräldrarna.

Nathalie Mark, journalist