näringslivsfolk

På helgens FN-möte har Sverige alla möjligheter att kräva en starkare hållbarhetslagstiftning, skriver Jonas Roupé, Ragnsells, Eva Karlsson, Houdini, Anna Borgeryd, Polarbröd, Annika Laurén, Ekobanken, Pella Larsdotter Thiel, End Ecocide Sweden.

I helgen antar FN de 17 mål för hållbar utveckling som ska ersätta de så kallade Millenniemålen.

En nyhet är att näringslivet får en mer central roll. ”Vi uppmanar alla företag att tillämpa sin kreativitet och innovation för att lösa utmaningarna med att nå en hållbar utveckling”, står det till exempel att läsa i texten.

Inom näringslivet finns en stark rörelse för hållbarhet. Allt fler företag demonstrerar hur cirkulär ekonomi kan vara mer lönsam än linjär ekonomi, där råvaror hämtas ur naturen och går raka vägen till förbränning via konsumtion.

Men en stor del av världens investeringar går fortfarande till projekt som riskerar att orsaka livsmiljöförstörelse. För i en ekonomi där hälsa och livsförutsättningar inte finns med i resultaträkningarna, där lagar och tillsyn är svaga, finns det pengar att tjäna på att flytta miljöskulder till andra i det globala samhället.

Mänskligheten påverkar de globala ekosystemen i en omfattning vi aldrig tidigare sett. Den förstörelse av naturen vi upplever nu hotar internationell fred och säkerhet, jämlikhet och rättvisa mellan människor och stater. WWF kom i dagarna ut med Living Blue Planet Report som varnar för kollaps av havens ekosystem, samtidigt som de påminner om att över tre miljarder människor är beroende av fisk som proteinkälla. Det är bara ett exempel på att det är bråttom att ställa om.

Vi behöver mål att sträva efter, och vi kan glädjas åt den breda och ambitiösa överenskommelse som utvecklingsmålen utgör. Men vi behöver också ett golv – en överenskommelse om vad som inte är acceptabelt.

Vi efterlyser därför en internationell lagstiftning mot livsmiljöförstörelse, ekocid. Ekocid kan definieras som: ”omfattande skada på, förstörelse eller förlust av ekosystem inom ett avgränsat geografiskt område, antingen genom mänskligt handlande eller andra orsaker, i en sådan omfattning att invånarnas möjligheter till ett fredligt åtnjutande av området allvarligt inskränkts.”

Idén om att införa en internationellt bindande lag för miljöbrott har haft brett stöd från regeringar tidigare i historien. Ekocid som internationellt brott inkluderades i utarbetandet av Romstadgan åren 1985–1996 med stöd av många länder, men ströks i sista stund trots protester.

Romstadgan är dokumentet som reglerar verksamheten vid Internationella Brottmålsdomstolen i Haag. Den omfattar de mest allvarliga brotten som angår hela det internationella samfundet: Folkmord, brott mot mänskligheten, krigsbrott och aggressionsbrott.

Kanske var tiden inte mogen för tjugo år sedan, men nu ser vi tydligare konsekvenserna av att det är tillåtet att förstöra livsmiljöer. Det enda som krävs för att lyfta frågan på nytt är att en stat som undertecknat Romstadgan begär ett tillägg till den. Sverige skulle här kunna ta ett initiativ som på allvar skyddar de globala ekosystemen.

Det finns inga skäl att tillåta att nödvändig miljölagstiftning i ett land innebär att miljöfarlig verksamhet flyttas till ett annat. Genom att införa en lagstiftning med personligt ansvar för de högst ansvariga för de projekt som riskerar livsmiljöer, utjämnas spelplanen.

Ekocidtillägget till Romstadgan skulle öka våra chanser att klara vår stora uppgift: En uthållig försörjning inom planetens gränser.

Det är hög tid för Stefan Löfvén att begära det tillägg till Romstadgan som ger rimliga ramar och styr näringslivet att använda sin kreativitet och innovation för att lösa utmaningarna med att nå en hållbar utveckling.

Jonas Roupé, marknadschef, Ragnsells
Eva Karlsson, vd, Houdini
Anna Borgeryd, styrelseordförande, Polarbröd
Annika Laurén, vd, Ekobanken
Pella Larsdotter Thiel, End Ecocide Sweden