Svenskt djurskydd behöver stärkas. Men trots att två år har gått sedan djurskyddsutredningens förslag presenterades har inget hänt, skriver Helena Leander (MP).

När regeringen var nyvald visade man stor handlingskraft i djurfrågorna. Lagförslaget om att lägga ner minkfarmerna revs upp och djurskyddsmyndigheten lades ner i rekordfart. Det var knappast förändringar som gynnade djuren, men ingen kan säga annat än att det var handlingskraftigt.

Därefter gick luften liksom ur regeringen. När det blev för jobbigt att rösta ner alla förslag på stärkt djurskydd tillsatte man en utredning om djurskyddslagen som man kunde hänvisa allt till. Nu har det dock gått över två år sen den presenterade sitt förslag, och något förslag till ny djurskyddslag har inte setts till från regeringen. Någon ny djurskyddslag före valet lär vi alltså inte få.

I utredningen fanns många goda idéer för hur vi ska kunna stärka djurens välfärd. Det handlar till exempel om obligatorisk märkning och registrering och andra åtgärder för att katter inte ska bli hemlösa. Det handlar om att se över djurskyddsföreskrifterna utifrån kravet på naturligt beteende. Det handlar om åtgärder mot osund avel och förbud mot elefanter och sjölejon på cirkus, bara för att ta några exempel.

I grunden handlar det om att vår djurskyddslag måste följas på riktigt. Där säger vi att djur ska ges rätt att bete sig naturligt och skyddas mot onödigt lidande. Problemet är att det inte alltid ser ut så i djurens verklighet. Minkar som i det fria rör sig över stora avstånd i vatten och på land hålls i små nätburar där många utvecklar beteendestörningar. Nyfikna grisar hålls på betonggolv med lite strö, där de saknar möjlighet att böka och sysselsätta sig. Kor som vill beta och idissla hålls inomhus större delen av året, vissa rentav uppbundna, och matas med foder som är för kraftigt för deras magar. Kycklingar är framavlade för maximal tillväxt, men skelett och leder hänger inte med och djuren får svårt att gå – men det är ändå inte så lätt att röra på sig i trängseln i kycklingstallet. Två miljoner hönor sitter fortfarande i bur med mindre än ett A4-ark till sitt förfogande.

Om landsbygdsministern ska slå sig för bröstet över den fina svenska djurskyddslagen måste den också följas. Visst är djurskyddet sämre i många andra länder, men det räcker inte att predika att folk ska köpa svensk mat om folk inte kan lita på att den, i den mån den kommer från djur, verkligen lever upp till högt ställda djurskyddskrav.

Det krävs en tuffare djurpolitik, där djurhållning antingen lever upp till djurskyddslagen eller lägger ner. Men den här regeringen hade visst annat för sig. Nu lär man i stället gå till historien som den regering som rivstartade med att lägga ner djurskyddsmyndigheten i stället för minkfarmarna och därefter ägnade återstoden av två mandatperioder åt att förhala så gott som alla förslag på förbättringar för djuren. Det behövs en ny regering i höst – en regering som står upp för djuren!

Helena Leander (MP), riksdagsledamot och djurpolitisk talesperson