Debatten om sexköp förs över huvudet på sexarbetare. Jag hoppas Amnesty tar till vara sexarbetarnas erfarenheter. Det skriver Emma Rosenqvist, tidigare sexarbetare.

Som före detta sexarbetare blev jag väldigt glad när jag fick höra Amnestys förslag om att avkriminalisera sexarbete. Amnesty som arbetar för att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla, alltid. De tar upp viktiga frågor som: sexarbetares rättigheter till hälsa, jämlikhet, rätt till säkerhet och personlig integritet, viktiga frågor som tyvärr ofta glöms bort i debatten.

Mindre glad blir jag av all negativ kritik. Många hotar med att gå ur Amnesty och menade att frågan inte borde diskuteras närmare, i stället för att uppmärksamma och diskutera bristerna i prostitutionslagarna.

Det som upprör mig mest är att debatten återigen förs över huvudet på oss som säljer eller har sålt sex. Därför hoppas jag att Amnesty tar vara på sexarbetares erfarenheter och breda kompetens via exempelvis Rose Alliance (sexarbetarnas rättighetsorganisation i Sverige).

I stället för att diskutera om prostitution är bra eller dålig borde man fråga sig hur lagarna påverkar de som säljer sex och vad sexarbetarna själva tycker om lagarna som påverkar deras vardag.

I dag tvingas den som säljer sex att arbeta ensam utan säkerhet och skydd. Sexarbetare kan på grund av kopplerilagen inte arbeta med andra för att trygga sin säkerhet eftersom de då kan bli dömda för koppleri. Därför tvingas den som säljer sex att välja mellan att arbeta säkert och riskera att bli dömd för brott eller att arbeta ensam och riskera sin egen säkerhet.

Den som säljer sex i hemmet blir vräkt från sitt hem om hyresvärden/bostadsrättsföreningen kommer på sexsäljandet. Personer som jobbar på gatan har mindre tid att förhandla med kunder efter sexköpslagen eftersom kunderna är rädda för att bli tagna av polisen.

Sexarbetare vågar sällan anmäla ett brott och har generellt dåligt förtroende för polisen. Många vågar inte berätta att de säljer sex eftersom sexsäljandet är extremt stigmatiserat.

Det finns också en oro över att inte veta vad som kan hända om man berättar. Har sexarbetaren barn finns rädslan över att bli av med vårdnaden om barnen, något som tyvärr förekommer. Det finns också en rädsla över att inte bli betrodd eller att mötas av ett ”skyll dig själv”.

När jag själv arbetade så sparkade en grupp på tre poliser in min dörr när jag hade en kund, de skrek högt att de kom från prostitutionsenheten! Mina grannar hörde allt och jag tvingades flytta. Jag möttes också av ett hemskt omyndigförklarande av polisen. Jag har aldrig känt mig så förminskad och förnedrad av någon i hela mitt liv. Ingen kund har någonsin fått mig att må så dåligt eller sett ner på mig på det sättet.

När sexarbetare testar sig mot sexuellt överförbara sjukdomar vågar många inte berätta att de säljer sex, i stället tvingas sexarbetare ljuga och hitta på nya historier för att få rätt till alla tester. Andra väljer att inte testa sig. Att testa sig är också svårare i mindre städer där det bara finns ett ställe att testa sig på och där alla känner alla. Man litar inte på tystnadsplikten, är rädd för att hamna i ett register eller att mötas av fördömande och moraliska påhopp.

Amnesty lyfter viktiga frågor om hälsa, säkerhet och skydd som många blundar för. Många stora internationella organisationer som FN, UNAIDS och UNFPA, samt även WHO och Human Rights Watch stödjer en avkriminalisering av sexarbete. Det är också viktigt att komma ihåg att utnyttjande och tvång för sexuella ändamål inte räknas som sexarbete. Vid utnyttjade och tvång ses det som människohandel eller våldtäkt.

Jag förstår inte heller varför Amnesty möts av så mycket hat när de lyfter viktiga frågor om sexarbetares rätt till säkerhet, rätt till hälsa och rätt till skydd. För mig låter inte det som hemska krav gällande mänskliga rättigheter.

För mig är det en mänsklig rättighet att bestämma över min egen kropp. Jag anser också att sexarbetare ska ha rätt till säkerhet, skydd, hälsa och att tala i egen sak. De mänskliga rättigheterna ska gälla alla, alltid.

Emma Rosenqvist, tidigare sexarbetare