Regeringen säger sig värna om småföretagen, men deras politik visar det motsatta. Det skriver moderaten Betty Malmberg.

Hur ofta hör vi inte politiker tala om att småföretag är förutsättningen för en framtida tillväxt i landet och att de regleringar som omger företagare måste vara långsiktiga och robusta? Detta brukar också socialdemokrater och miljöpartister säga, men under sin korta tid som regeringsbärare har de agerat tvärt emot.

Många företag befinner sig idag i ett limboliknande tillstånd utan att veta vad som faktiskt kommer att gälla nästa år. Men det finns också de som direkt fick nådastöten av S/MP-regeringen. På cirka fyra veckor skulle de i princip behöva avveckla sin verksamhet och avskeda sina anställda. Allt för att tillfredsställa den nya politiska ledningen. Företagens, och deras anställdas tillvaro, brydde regeringen sig föga om.

Enligt min och mångas uppfattning är det oskäligt att politiska beslut, med så kort varsel, kan tillåtas slå undan benen på företag och deras anställda utan att kompensation ges. Självklart måste ett politiskt fattat beslut, som är så ingripande på företagens verksamhet, innehålla dispenser för pågående verksamhet och en avvecklingsperiod som är rimlig i förhållande till företagets verksamhet.

Då jag frågade näringsminister Mikael Damberg (S) om han ansåg att fyra veckor är skälig framförhållning för denna typ av beslut, svarade han bara att förslaget ligger i linje med tidigare annonserade ambitioner och att regeringens budgetproposition faktiskt hade presenterats den 23 oktober, ”vilket i princip har gett företagen längre än fyra veckor för att kunna planera eventuella anpassningar av sin verksamhet”. Men vad hände?

Det är inte utan att man tänker på den välkända låten ”What a difference a day makes”. För samma dag som det stod klart att alliansbudgeten vunnit gehör, gick ett läxhjälpsföretag ut för att rekrytera 1400 studenter. Ett annat företag anlitar pensionerade lärare och söker nu ytterligare 150 stycken. Det är fantastiskt.

I sammanhanget måste det också påpekas att detta blir ett vinna-vinna-koncept. Äldre och yngre som ambassadörer för bildning blir också goda förebilder för unga elever som behöver en annan typ av stöd från skolan. Det är en god bildningsspiral för samhället där inte bara förmögna utan också andra kan anlita läxhjälp för sina barn.

Att de särskilda arbetsgivaravgifter som alliansregeringen införde spelar roll kan man heller inte bortse ifrån. Från förlorare till vinnare har dessa företag balanserat fram på slak lina. I valet i mars kan vi ge dem möjlighet att fortsätta sin verksamhet. Det vill också de elever som använder stödet. Så många som sju av tio anger att detta stöd har bidragit till höjda resultat i skolan, enligt en undersökning gjord av Novus.

Betty Malmberg (M), riksdagsledamot i Östergötland och ledamot i utbildningsutskottet

Dagens Arena har bett Mikael Damberg om en replik, men han har avstått.