Fallet med Mai Luu Huong som utvisades till Vietnam strax efter sin 18-årsdag, trots fem år i Sverige, visar på ett stort systemfel i vår asylpolitik, skriver Kampanjen Asylrätt 2014.

Söndagen den 26 januari rapporterade Göteborgs-Posten om Migrationsverkets beslut att utvisa Mai Luu Huong, som nyss fyllt 18 år, till Vietnam efter fem år i Sverige. Mai är visserligen född i Vietnam, men som föräldralös har hon varken familj eller vänner att återvända till.

I Sverige är 18-årsdagen ett betydelsefullt riktmärke. Från och med den dagen räknas du som myndig och förväntas förbereda dig på att axla det ansvar som vuxenlivet innebär. Rätten att rösta i allmänna val är ett tydligt exempel på detta. Det svenska politiska systemet omfamnar “de egna”, men för de ungdomar som har definierats ut ur gemenskapen betyder 18-årsdagen och insteget i vuxenlivet att de inte är välkomna att fortsätta sina liv i Sverige. Precis som i Mais fall kan utvisningen ske hastigt och abrupt, utan att personen som står inför deportation får tid att ta farväl till sina närstående eller att ordna allt praktiskt.

En av de mest tragiska delarna med Mais historia är att den inte beskriver ett enskilt misstag i ett annars rättvist och humant asylrättsförfarande. Gång på gång läser och hör vi dem, de fruktansvärda historierna om hur enskilda människor, familjer eller grupper som satts ihop av Migrationsverket deporteras till en oviss framtid i länder som de antingen inte vill återvända till eller till vilka de inte har någon anknytning alls. Ett misstag är illa nog men när liknande historier hopar sig i en sådan mängd måste vi se att det någonstans finns ett stort systemfel i vår asylpolitik.

Kampanjen Asylrätt 2014 driver fyra krav för en human asylpolitik. Bakom dessa krav samlas företrädare för ett stort antal grupper, föreningar och såväl politiska partier som ungdomsförbund. Vi sluter upp bakom övertygelsen om att det måste till en förändring inom svensk asyllagstiftning och praxis för att den ska vara human och värdig. Ett av våra krav är särskilt ägnat att underlätta för människor som Mai, som har en mycket stark anknytning till Sverige, men som med dagens lagstiftning ändå hotas av utvisning på grund av ett juridiskt begrepp som tolkas mycket strikt.

Vi kräver att synnerligen ömmande omständigheter ersätts med särskilt ömmande omständigheter i Migrationsverkets bedömning om uppehållstillstånd. Från och med den första juli i år väntas denna juridiska term börja tillämpas på barns ansökningar. Efter 18-årsdagen kommer Migrationsverkets bedömning av uppehållstillstånd emellertid även fortsättningsvis att vara hårdare.

Globaliseringsforskningen visar tydligt hur människor genom alla tider har sökt sig till nya platser i jakt på ett tryggare liv. Så sker även i dag, men ofta snabbare och över längre avstånd. Det är mänskligt att knyta an till platser och till människor. Det är också helt naturligt att ett barn som kommer till Sverige som 13-åring känner stark anknytning hit när hon är arton. En asylpolitik som inte tar hänsyn till detta bygger på förlegade och inhumana föreställningar om tillhörighet och mänskliga livsmönster.

Vi kräver att formuleringen ”särskilt ömmande omständigheter” ska gälla även i bedömningen av vuxna människors ansökningar om uppehållstillstånd!