andersny

Moderaterna använder försvarspolitiken som slagträ mot oppositionen. Det är inte seriöst av ett parti som vill vara statsbärande, skriver Anders Eriksson, medlem i Socialdemokraterna i Stockholm och anställd i Försvarsmakten.

I Dagens Nyheter den elfte januari kunde vi läsa att Moderaterna vill vända försvarspolitiken hemåt, och att det nationella försvaret ska vara dimensionerande för försvarsplaneringen. ”Försvaret av Sverige börjar i Sverige,” citerades försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren (M). Moderaterna uppgavs även vilja stryka målet om 2 000 personer insatta i internationella insatser över tiden.

Dagen innan skrev samma Widegren, tillsammans med försvarsutskottskollegan Johan Forssell, en debattartikel där de angriper oppositionen för att vara splittrad och ge otydliga signaler, bland annat avseende internationella insatser.

Än mer intressant blev det när Fredrik Reinfeldt, vid Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen, höll anförande på temat ”Sverige i en globaliserad värld”. Där fanns inget av den omsvängning som Cecilia Widegren signalerade i Dagens Nyheter. Det enda som eventuellt kan tolkas som en inriktning bort från internationella insatser var att Reinfeldt, vilket försvarsdebattören Annika Nordgren Christensen påpekade, inte med ett ord nämnde varken Afghanistaninsatsen eller veteranfrågan.

Att dessa tvetydiga signaler kommer från samma parti, som även gör anspråk på att vara statsbärande, är anmärkningsvärt. Särskilt som samma parti vill använda försvarspolitiken som ett slagträ mot oppositionen.

Att använda försvarspolitiken som hävstång för politiska poänger, snarare än ett sätt att skapa reell försvarsförmåga, går igen i kommunikationen kring materielbeslut som fattas av regeringen.

Den nionde januari skickade försvarsdepartementet ut ett pressmeddelande om att regeringen fattat beslut om att renovera en betydande del av arméns stridsfordon 90. Detta var naturligtvis ett välkommet beslut som kommer att förlänga livslängden på Försvarsmaktens vagnpark. Men att, som försvarsdepartementet gör, kalla en renovering för investering som innebär ökad förmåga är ett rätt generöst förhållningssätt till sanningen. Lika generöst som att regeringens beslut i höstas att renovera stridsvagn 122, vilket Cecilia Widegren skrev i en debattartikel, en ”miljardsatsning på försvaret i Västsverige”.

Sedan inriktningsbeslutet 2009 genomgår Försvarsmakten nu en av de största reformeringarna i modern tid. Som alla stora samhällsreformer sker det inte helt utan problem, vilket såväl myndighet som opposition påpekat. Men regeringen och Moderaterna i synnerhet verkar inte intresserade av en seriös diskussion om hur försvarsreformen kan genomföras och utvecklas. I stället framstår de som mer inriktade på att använda försvarspolitiken som ett slagträ.

Det är inte seriöst. Försvarspolitiken förtjänar bättre.

Anders Eriksson

Medlem i Socialdemokraterna i Stockholm och anställd i Försvarsmakten