Ledare Vården är den viktigaste valfrågan, och den viktigaste vårdfrågan handlar om hur sjukvården ska styras. Mer marknad och vinstdrift? Eller starkare politisk kontroll och mer av tillitsbaserad styrning?

De senaste årtiondena har styrningen av vården präglats av en klockartro på att ”mångfald” och konkurrens leder till både kvalitet och kostnadskontroll. Lösningen på alla problem har stavats: privatisera. Resursbrist? Låt privata utförare ”effektivisera” vården. Personalbrist? Privata vårdföretag kan vara ”alternativa arbetsgivare”.

Låtsas-lösningar, finansierade av skattepengar.

Region Stockholm är ett skyltfönster för den här utvecklingen. Här har Moderaterna haft ordförandeposten i regionstyrelsen i snart 16 år, här finns över 4 000 enskilda vårdavtal med privata aktörer, och Sveriges enda privatdrivna akutsjukhus.

I våras publicerade Arena Idé intervjuer med företrädare för alla vårdprofessioner i Region Stockholm. Från det största vårdfacket Kommunal, som bland annat organiserar Sveriges största yrkesgrupp undersköterskorna, via Läkarsällskapet och Vårdförbundet till nybildade Barnmorskeförbundet. Totalt åtta fackförbund och yrkesorganisationer inom vården.

stora vårdkoncernerna och riskkapitalbolagen gynnas av dagens styrning 

En fråga går igen, i intervju efter intervju: vårdproffsen understryker vikten av att satsa på personalen, på deras arbetsmiljö och arbetsvillkor.

Men mest intressant är det som företrädarna för dem som jobbar inom vården inte tar upp. Inte en enda prioriterar mer “mångfald”, fler privata aktörer, fler vinstdrivande företag i vården. Ingen tycker att regionen borde arbeta för att den skattefinansierade vården i Stockholm i ännu högre grad ska drivas av utländska företag.

Ann-Christine Nilsson, undersköterska på Södersjukhuset och lokalt förhandlingsansvarig för Kommunal, uttrycker det så här:

– Argumentet har varit att marknaden vet bäst, men det tror jag inte passar den här typen av verksamhet. Det krävs en styrning så att alla får möjlighet till samma vård.

Andreas Fischer, läkare på samma sjukhus och ordförande i Sjukhusläkarna i Stockholm, beskriver hur Region Stockholm genom att underlätta för privata företag att etablera sig inom de 38 vårdvalen dränerar sjukhusen på kompetens.

– Samtidigt utarmas bredden i kompetensen på de privata klinikerna eftersom de inte har utbildning och forskning. Det blir en ond cirkel, säger han.

Nyligen tvingades hudkliniken på Södersjukhuset att stänga, efter 80 år. Den slås ihop med kliniken på Karolinska, i ett desperat försök att rädda utbildningen av hudläkare. Offentligt finansierade men privat drivna kliniker i vårdvalet har nämligen inte något utbildningsansvar.

En ond cirkel, som inte visar något tecken på att sluta snurra. Tvärtom: Region Stockholm är allt mer beroende av privata sjukvårdsföretag, och de blir allt mäktigare.

Privatläkarföreningens Hannu Määttänen, själv verksam som ortoped, beskriver hur de stora vårdkoncernerna och riskkapitalbolagen gynnas av dagens styrning, och varnar för allt större bolag. De större bolagen är i full färd med att köpa upp mindre konkurrenter, de som har råd kan “gå med förlust några år tills de dränerat vårdmarknaden och kan sätta en helt annan prislapp när de är själva på marknaden.”

När lönsamheten är säkrad kan privata utförare låta sig köpas upp. Som Capio, som sedan 2018 ägs av ett multinationellt bolag baserat i Australien, Ramsay Health Care, som i sin tur är på väg att köpas av ett konsortium där bland annat en statlig fond från diktaturen Abu Dhabi ingår.

Resursbrist? Dessa uppköp genererar vinster till privata ägare, och inte ett öre till den krisande vården. Utländska ”investeringar” är ännu en låtsas-lösning.

Det är utmärkt att regeringen nu tar ett steg för att åtminstone utreda riskerna med utländska ägande och investeringar inom sjukvården och omsorgen.

För fler goda råd: lyssna på vårdproffsen.