RFSU är inte mot sexköpslagen eller normkritik – utan för att mer resurser satsas på det förebyggande arbetet mot sexhandel. Det skriver RFSUs Maria Andersson och Kristina Ljungros i ett svar till  Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund.

SKR och Sveriges Kvinnolobby hävdar i en replik till vår debattartikel att RFSU vill göra om sexköpslagen. Vi undrar var debattörerna fått detta ifrån då det inte går att läsa någonstans i vår artikel? Vidare undrar debattörerna hur RFSU kan bidra till att minska sexköp och är nyfikna på hur vi arbetar förebyggande. Vi vill därför förtydliga våra ställningstaganden och ge exempel på hur vi arbetar.

RFSU pratar med unga killar och tjejer, om sexualitet, ömsesidighet, maskulinitet och normer. Vi pratar också om rättigheter, lagar och gränser. Vi träffar närmare 15 000 elever årligen och tror att vi bidrar till förändring. Under senare år har vi dessutom varit aktiva i kampanjen “Fortsätt #prataomdet” som turnerat i Sveriges gymnasieskolor och diskuterat gråzoner och övergrepp.

Det känns mycket tråkigt att kritiseras för att vi inte bedriver ett normkritiskt arbete. Vi undrar varifrån denna kritik kommer? Ni är varmt välkomna att läsa vårt sexualupplysningsmaterial och förklara på vilket sätt det brister utifrån ett normkritiskt perspektiv. För oss är det självklart att arbeta med frågor om normer kring maskulinitet och ifrågasätta dessa, något vi gjort under lång tid.

Vi delar SKR och Kvinnolobbyns slutsats om att ljuset skall riktas mot de killar och män som köper sex. Vi instämmer även i kravet på satsningar för att förebygga att unga blir sexköpare, med särskilt fokus på killar och normer för maskulinitet. Detta är en del av vårt dagliga upplysningsarbete som tar sin utgångspunkt i samtycke och ömsesidighet.

I enlighet med vår tidigare debattartikel upprepar vi kravet på mer resurser till det förebyggande arbetet och instämmer således också i kravet om förbättrat stöd till de som vill lämna sexhandeln. Men det sociala stödet till de som säljer sex ska inte vara villkorat utifrån kravet att lämna försäljningen av sex – och här kan Sverige lära av våra grannländer som på ett effektivt sätt arbetar utifrån ett skadereduceringsperspektiv.

RFSU har under lång tid påpekat att det finns en stor okunskap vad gäller killar och transpersoner som säljer sex.  Vi ser därför mycket glädjande på att även ni lyfter detta, och vi delar kravet om att åtgärder för att motverka sexköp måste inkludera eller särskilt rikta sig till hbt-personer.

Vi instämmer i kravet om att fortsätta satsningar med att förebygga att unga hamnar i sexhandel med särskilda satsningar på unga som använder sex som självskadebeteende och på unga hbt-personer.

Så nej, vår kritik bottnar inte i ett motstånd mot sexköpsförbudet. Det SKR och kvinnolobbyn missar är att RFSU inte kritiserar sexköpslagen i sig, utan det faktum att alltför många slagit sig till ro med uppfattningen att denna lag ”löser problemen” och därmed satsar alltför lite resurser på att studera dagens sexhandel och utveckla metoder för förebyggande arbete.

SKR, med flera organisationer inom kvinnolobbyn, gör ett viktigt arbete i att möta unga som har sex mot ersättning. Vi välkomnar ett samarbete för att sätta fokus på förebyggande och skadereducerande arbete, och gemensamt kräva mer forskning och resurser till detta.