Kinberg Batra bör hyllas för sitt mod när hon för vidare Reinfeldts sd-motstånd.

Två saker kommer att hinnas med på Moderaternas partistämma på Friends Arena i dag. Absolut inte fler. Fredrik Reinfeldt kommer att säga adjö och Anna Kinberg Batra hinner säga goddag. Kongressens format – två timmar – säkrar att ingen kommer ha tid att prata om den elefant som alla undrar över och som splittrar partiet: decemberöverenskommelsen.

Ändå är decemberöverenskommelsen det starka band som förenar Fredrik Reinfeldt och Anna Kinberg Batra. ”Det här reinfeldtska”, som Ulf Adelsohn kallar det, är Fredrik Reinfeldts stoltaste arv: att i en borgerligt dominerad riksdag välja att aldrig ge Sverigedemokraterna inflytande. I den krona Reinfeldt överlämnar till Kinberg Batra är sd-motståndet juvelen.

Anna Kinberg Batra bör hyllas för att hon för detta arv vidare inom alliansen. Det är modigt och stort. Det gör att vi slipper den norska och danska situationen där ett norskt regeringsparti vill skilja ut romer vid gränsen och där Danmark stramat åt möjligheterna till asyl.

”Villkorslös kapitulation, svek och högförräderi” har det hojtats från Moderaterna Classic. Men det gamla garde inom Moderaterna som kritiserat decemberöverenskommelsen, Ulf Adelsohn, Bo Lundgren, Lena Adelsohn Liljeroth, Cecilia Stegö Chilò, har inget trovärdigt alternativ till att regera med aktivt stöd av SD.

Endast Mikael Odenberg förespråkar så vitt jag läst ett anständigt men högst osannolik blocköverskridande samarbete mellan S och samtliga borgerliga partier. Övrigas kritik gräver ner sig i Lööfs och Björklunds övergivna skyttegrav tillsammans med SD.

I grunden handlar det naturligtvis om hur Moderaterna ska hantera tappet till Sverigedemokraterna. Det väger mellan två alternativ. Ska man som Kristdemokraterna hävda att flyktingarna kostar för mycket? Eller ska man accelerera arbetet för en större låglönemarknad för att försöka få immigranter snabbare i arbete? Och ska låglönemarknaden skapas genom den reinfeldtska linjen, det vill säga genom sänkta sjukförsäkringar, skatter och arbetsgivaravgifter, eller genom försämrad arbetsrätt? Detta val är aktuellt även för Folkpartiet och Centerpartiet och kommer att skapa en tydlig spricka inom borgerligheten: marknadsliberaler kontra ”invandringen-som-problem-högern”.

Det är den här frågan som delegaterna kommer att sorla om till kaffet i den mäktiga Friends Arena. Och om Kinberg Batra kommer att få en tuff start kan hon hämta inspiration ur Askungesagan Friends Arena. Bygget svärtades inledningsvis när två moderata politiker följde arbetslinjen så flitigt att den ene godkände den andres extrajobbsfakturor för jobb som borde utförts på betald arbetstid. En varumärkesförlust så smutsig att Swedbank skänkte bort arenanamnet gratis till organisationen Friends.

Men i sagans slut, och med hjälp av Svenska Fotbollsförbundets generösa bidrag, kunde Solnapoltikerna jubla när arenans mål uppnåtts: den borgerliga regeringen skänkte partikamraterna den tunnelbanelinje de så hett eftertraktat.

En tuff start behöver inte vara ett hinder för en lyckosamt ledarskap. Låt oss hoppas att Kinberg Batra fortsätter att stolt bära med sig ”det här reinfeldtska” arvet.