Det är också mycket problematiskt att diskrimineringslagen gäller allt från ålder till kön och på vitt skilda samhällsområden, skriver Ingemar Hamskär, jurist och diskrimineringsexpert.

Ett effektivt och sammanhållet arbete för lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet borde vara en prioriterad fråga för viktiga aktörer på arbetsmarknaden som myndigheter samt arbetsmarknadens parter.

En viktig förutsättning för ett sådant arbete är en effektiv och ändamålsenlig diskrimineringslag och myndighet, DO, som verkar för och ger incitament för ett aktivt främjandearbete och för samverkan. Detta är en viktig beståndsdel i en »svensk arbetsmarknadsmodell« som ska motverka handlingar och strukturer som direkt eller indirekt kränker principen om alla människors lika värde och rätt i arbetslivet. Att denna beståndsdel finns på plats är regeringens och riksdagens ansvar.

Den första januari 2009 trädde diskrimineringslagen (DL) i kraft och samtidigt upprättades en ny myndighet, DO. Reformen innebar en sammanslagning av ett antal lagar och ombudsmän – bland annat lades Jämställdhetsombudsmannen, JämO, ned. DL förbjuder inte bara diskriminering utan innefattar även regler om aktiva åtgärder som arbetsgivare ska vidta för att upptäcka och förhindra att diskriminering överhuvudtaget sker.

2008 skrev dåvarande jämställdhetsministern som svar på facklig kritik av förslagen till ny DL i Lag & Avtals marsnummer: »Den framtida DO kommer, precis som dagens JämO att kunna granska och vitesförelägga arbetsgivare som inte bedrivet ett tillräckligt bra jämställdhetsarbete«.

Det som sedan hände vid reformen 2009 var att Jämställdhetsnämnden lades ned och i stället fick vi en ny Nämnd mot diskriminering. Jämställdhetsnämnden prövade på sin tid ett antal ärenden och utvecklade viss rättspraxis på området medan vi ännu inte haft ett enda ärende med den nya DL som grund i Nämnden mot diskriminering. Vad är skälet till att det inte blev som ministern påstod och varför fungerar inte DO:s tillsyn över aktiva åtgärder idag?

Ett initierat svar får vi i den öppna kritik en före detta medarbetare på DO framför mot nuvarande DO Agneta Brobergs policy avseende myndighetens tillsyn av aktiva åtgärder i arbetslivet. Kritik kommer även från en före detta Jämo Lena Svenaeus. Brobergs:s svar är att hon bedömer att DO inte har mandat att agera på det sätt som lagen föreskriver. Ett märkligt ställningstagande som säkert välkomnas av de aktörer i näringslivet som velat och vill se ett frivilligt regelverk på området.

Mina slutsatser är att Broberg bör bytas ut om hon vidhåller passivitet som arbetsmetod såvitt avser aktiva åtgärder. Lagen bör göras om så att kollektivavtal kan bli ett reellt alternativ till lag avseende aktiva åtgärder.

Med så kallad semidispositivitet blir tillsynen delad mellan DO och arbetsmarknadens parter och flertalet tvister kommer att genom avtalsreglering avgöras i Arbetsdomstolen, med skadeståndssanktion i stället för att som i dag enbart formellt riskera att hamna i den statliga nämnden med vitessanktion.

Lagens krav på aktiva åtgärder bör förtydligas och återställas, som aviserats av regeringen, genom årliga lönekartläggningar och ett bredare tillämpningsområde.

Det bör övervägas om JämO och jämställdhetslag bör återinrättas – bestående könsmaktsordning med bland annat lönediskriminering och ökad omfattning av sexuella trakasserier av främst unga kvinnor kräver att frågorna lyfts.

Det är också mycket problematiskt med en lag som gäller så brett med allt från ålder till kön, och samtidigt på vitt skilda samhällsområden. Regeringen har en utredning på gång som kan agera och lämna kompletterande förslag till det som inte är på banan.

Allt kan tämligen snabbt falla på plats då proposition om lagskärpning av DL är aviserad till den 22 mars i år. Förhoppningsvis tar regeringen nu äntligen rätt beslut och att vi, oavsett hur och om sådan lagstiftning landar, omgående får se en formell och materiell tillsyn från DO avseende aktiva åtgärder i arbetslivet – det torde redan nuvarande lag kräva och det brådskar.

Ingemar Hamskär, jurist och diskrimineringsexpert, f.d. chefsjurist, f.d. medarbetare JämO, f.d. ledamot i Jämställdhetsnämnden och Nämnden mot diskriminering