nyhet En optimal modell för inskolning av förskolebarn är ännu långt borta. Men de senaste årens restriktioner har gett nya möjligheter till forskning i ämnet.
Varje år börjar tusentals barn i svenska förskolorna. En process som ofta innebär en utmaning för alla inblandade. När conorapandemin slog till under våren 2020 innebar detta, precis som för resten av samhället, att förskoleverksamheterna runt om i landet tvingades anpassa denna process efter rådande smittskyddsrestriktioner.
– Vi vet att det är stressande för barn att börja på förskolan. Det har genomförts studier som visar att barn har generellt högre kortisolnivå under just inskolningsperioden, berättar doktoranden Martina Andersson Søe, som också är delansvarig för en nyligen publicerad studie vid Lunds universitet som utforskar förskolepersonals syn på inskolningen under den första våren med pandemin.
Frågan är vad exempelvis begränsad fysisk kontakt mellan de deltagande vuxna, föräldrar och pedagoger, i en sådan process innebär för barnets möjligheter till att närma sig och utveckla en relation till förskolepersonalen.
– Eftersom man vet att de relationer som man skapar mellan förskolepersonal och barn kan ha rejäl betydelse för barnets utveckling är det ju extra spännande att titta på introduktionen eftersom det är då man grundlägger de här relationerna kan man säga, säger Martina Andersson Søe.
I studien framkommer bland annat att vissa förskolelärare uttryckt oro över hur coronarestriktionerna och dess begränsande av fysisk kontakt hämmat relationsuppbyggnaden mellan föräldrar och personal, och att detta i sin tur kan få konsekvenser för barnets tillit till denna. Detta, menar Martina Andersson Søe, är oroväckande eftersom man vet att både relationen mellan barn och personal och relationen mellan personal och förälder är av stor vikt.
– Den här triangeln mellan barn, personal och förälder, den är viktig. Och om misstillit är en av linjerna i den här triangeln så kan det få konsekvenser för hur lätt det blir för personalen och barnet att närma sig varandra, säger hon och fortsätter:
– Det är inte så att man behöver gå och bli livrädd nu över detta, men det kan vara bra att som förälder och personal komma ihåg att om man måste hålla fysik distans så är det extra viktigt att vi verkligen är öppna i vårat kroppsspråk och använder ett positivt tonläge. Sedan är ju detta något som många av oss gör rent intuitivt.
Utöver detta vittnar en del av de tillfrågade förskolelärarna om att man på deras arbetsplatser valt att utföra stora delar av inskolningen utomhus istället för inomhus för att minimera smittorisken. En åtgärd som Martina Andersson Søe misstänker var den vanligaste justeringen som förskolor gjorde i samband med det första restriktionsinförandet, åtminstone enligt den data som man samlat in till studien.
– Det var en hel del som tyckte att detta fungerade bra, men det var många som tyckte att det gjorde det svårare att närma sig barnen. Speciellt de allra minsta av dem. Där var det några som beskrev att det kanske hade att göra med att det var större ytor utomhus, kallt och att man hade tjocka kläder. En liten ettåring som tultar omkring i en stor overall kanske, typ sådana grejer som gjorde det lite svårare att komma närmare varandra.
Några av de tillfrågade förskolelärarna i studien berättade dessutom att de svårigheter man ställdes inför gav upphov till reflektion kring hur en inskolningsprocess generellt bör gå till. Detta gällde framför allt på de förskolor där man innan pandemin praktiserat så kallad föräldra-aktiv inskolning.
När covid-19 slog till bestämde sig många av dessa förskolor för att temporärt övergå till en inskolningsprocess där föräldern istället fick inta en mer tillbakadragen och passiv roll, något som visade sig vara uppskattat och resulterade i att en del av de tillfrågade förskolelärarna omvärderade sin syn på föräldrarollen under inskolningen.
– Det var ett av de intressanta fynden. Det är faktiskt precis det här med hur föräldern ska delta som vi hoppas kunna titta extra på nu i efterföljande studier. Det är också viktigt kunskapsmässigt, även efter pandemin. Hur ska föräldrarna vara med under introduktionen? Ska de ha den här lite mer passiva rollen i bakgrunden? Sedan vet vi faktiskt inte detta än rent forskningsmässigt. Det vill säga vilken metod som fungerar bäst, säger Martina Andersson Søe.
Vilken inskolningsmetod som är mest effektiv gällande ett barns möjligheter att så snabbt som möjligt anpassa sig till det miljöombyte som förskolestarten kan innebära, finns det alltså inga klara belägg för utifrån dagens forskningsläge. Inte heller finns det några nationella riktlinjer kring hur en sådan bör gå till. Martina Andersson Søe tycker att det vore bra om sådana riktlinjer kom på plats och hoppas via sitt forskningsprojekt, som denna studie utgör en del av, kunna bidra med några svar gällande vad som kan vara viktigt att tänka på när introduktionen planeras.
– Det är vår yttersta förhoppning att kunna bidra till, forskningsmässigt iallafall. Sedan är det ju någon annan som ska utforma dessa policys såklart. Men förhoppningsvis kan vi bidra med någon kunskap om vad som fungerar och varför.
Text: Oskar Göhlman
Anm: Studien publicerades i International Journal of Early Years Education och kan läsas här.
Författarna till studien är tre forskare vid Lund universitet, Martina Andersson Søe, doktorand och leg. psykolog, Elinor Schad, fil.dr. och specialistpsykolog och Elia Psouni, leg. psykolog och docent i utvecklingspsykologi.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
