Kristina Ljungros och Maria Andersson RFSU. Foto: RFSU
Kristina Ljungros och Maria Andersson RFSU. Foto: RFSU

Ska EU ha någon trovärdighet i det internationella biståndsarbete måste unionen skapa en budgetpost för sexuell och reproduktiv hälsa. Det skriver Kristina Ljungros och Maria Andersson, RFSU.

Frågan om kvinnors rätt till sin egen kropp har glädjande nog varit oväntat het i debatten inför valet till Europaparlamentet. Det har framför allt handlat om rätten till abort men även om andra frågor. En av anledningarna till detta intresse är den så kallade Estrelarapporten som parlamentet röstade om strax före jul. Rapporten innehöll ställningstaganden kring sexualundervisning, abort och tillgång till preventivmedel med uppmaningar till medlemsländerna att se till att dessa är tillgängliga på nationell nivå.

Rapporten röstades med minsta marginal ned, bland annat med hjälp av svenska parlamentariker. De svenska parlamentariker som röstade mot eller lade ner sin röst motiverar detta med att abort och sexualupplysning inte ska beslutas om på europeisk nivå. Detta är en syn som RFSU delar när det gäller lagstiftning men detta betyder självklart inte att EU kan avstå från att ha en åsikt om dessa frågor.

EU är en av världens största biståndsgivare. Ett av de viktigaste målen för biståndet är att bekämpa fattigdom. Det är väl känt att rätten till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en förutsättning för att uppnå jämställdhet och ett av de mest effektiva sätten att bekämpa fattigdom. Mödradödlighet, hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar är hinder för att få en hållbar utveckling. Kamp mot barnäktenskap och mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet är andra exempel på frågor som måste ingå i biståndsarbetet och i EU:s utrikespolitik.

1, 5 miljarder människor i världen är mellan 10 och 25 år. De är eller kommer snart att vara sexuellt aktiva. De har rätt till upplysning, preventivmedel och säkra aborter vid behov. Därför kräver RFSU att EU tar en ledande roll i det internationella biståndet genom att skapa en budgetpost för SRHR (sexual and reproductive health and rights), och särskilt för preventivmedel. En sådan ordning är nödvändigt och kommer att göra det möjligt att följa upp löften och utkräva ansvar.

Om EU ska vara trovärdigt i de pågående förhandlingarna kring millenniemålens uppföljning måste det finnas en trovärdig politik inom EU. Detta gäller inte minst i de delar som handlar om att minska mödradödlighet. I dag dör närmre 300 000 kvinnor till följd av graviditetsrelaterade komplikationer eller osäkra aborter runt om i världen. Av dem är ungefär 70 000 tonåringar. Globalt sett saknar 222 miljoner kvinnor moderna preventivmedel trots att de inte vill bli gravida.

De starka krafter, lobbyister och parlamentariker, som jobbade mot Estrela-rapporten har också en annan agenda. Målet är att EU i mindre omfattning, om alls, ska jobba med just sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa i biståndet och i utrikespolitiken i övrigt. RFSU anser att detta vore förödande och därför är det också viktigt att Sveriges parlamentariker står upp för dessa rättigheter i linje med Sveriges generella hållning. Att arbeta för att dessa rättigheter förverkligas i våra egna länder är en förutsättning för vår trovärdighet i det internationella arbetet.

Frågan om vilka ställningstaganden de svenska parlamentarikerna gör är alltså större än huruvida abort ska vara en rättighet i länderna inom EU. Det handlar också om EU ska vara en trovärdig röst i utrikes- och biståndspolitiken. Att EU i internationella förhandlingar ska kunna tala med en röst hänger på vad som görs inom våra egna länder.

RFSU anser därför att alla åtgärder som vidtas inom EU ska genomsyras av mänskliga rättigheter även när det gäller sexuella och reproduktiva sådana. Då kan EU tala med en stark röst mot fattigdom och inte minst för kvinnors och HBT-personers rättigheter i EU och i resten av världen

Kristina Ljungros Förbundsordförande RFSU
Maria Andersson Generalsekreterare RFSU