Vi måste i princip lära oss att läsa och skriva igen. Det menar Anette Novak som har statens uppdrag att kraftsamla kring befolkningens mediekunnighet.
I senaste avsnittet av Dagens Arenas intervjupodd träffar vi Anette Novak som är direktör för Statens medieråd, en myndighet som »ska verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem från skadlig mediepåverkan«.
– Det som skiljer i medieanvändningen är just ålder, att det ser väldigt olika ut i konsumtionsmönster om du är ung eller gammal. Sedan finns det naturligtvis schatteringar inom det, men ålder var den särskiljande faktorn nummer ett, säger Anette Novak.
En av de största utmaningarna i uppdraget är den snabba teknikutvecklingen.
– När internet kom och vi fick mobiltelefoner så blev ju varje individ ett potentiellt massmedium. Samtidigt gick utvecklingen så fort att vi inte hann med att folkbilda. Så du fick all den här makten, men hade inte kunskapen och möjligheten att ta ansvar och det är ju de effekterna som samhället lever med idag.
Samtidigt är det inte helt självklart att staten ska lägga sig i människors medieanvändning 2019, men Anette Novak menar att det finns en logik i uppdraget.
– Vi ställer oss bakom att även oönskade fenomen på internet inte får leda till en överreglering. Men barn och unga är i behov av att skyddas från vissa fenomen som finns i medielandskapet. Och anser man att de inte är det skulle det få enorma implikationer på andra områden, i det offentliga rummet har vi till exempel inskränkningar för minderåriga när det gäller alkoholkonsumtion och cigarettrökning och annat som vi vet är skadliga, och det finns ju fenomen som är skadliga även inom mediespektret så det är kanske inte så märkligt att det finns en myndighet som har det som sitt ansvarsområde. Vi säger inte vad som är rätt eller fel uppgifter, utan vill lära ut en metod för att lära ut medie- och informationskunnighet.
Skolan spelar en viktig roll i sammanhanget, menar hon.
– Barn och unga har i viss mån fått mer utbildning än vad folk i vår ålder har fått när det gäller källkritik, men det brister fortfarande och här finns mycket att göra och det är så viktigt, inte bara för individen utan för hela samhället. Vi ser oss som ett kunskapscentrum, vi kan inte skydda ett enskilt barn.
Hur ser det då ut med mediekunnigheten bland ungdomen?
– Barn och unga skattar själva sin kompetens väldigt högt. Men sedan hur det egentligen är ställt med det, den mätningen är ännu inte gjord i Sverige. Men indikationer fick vi när Skolinspektionen noterade stora brister i undervisningen när det gäller digital källkritik. Samtidigt som vi vet att dagens unga får mer av detta än vad vi fick när vi gick i skolan.
Utmaningen ligger i att balansera kritiken så att den inte tippar över i generell misstro.
– Hur får vi människor att lämna källkritik i bemärkelsen jag är kritisk mot vad alla säger och går på min magkänsla, till att flytta sig till en förståelse om vad jag kan lite på? Och den rörelsen går ju ut på att lära ut trovärdiga databaser som du kan lite direkt på.
Hon menar att det krävs en bättre samordning av det offentligas resurser för att uppnå bästa möjliga resultat inom medie- och informationskunnighet hos medborgarna.
– Det finns en samverkan mellan aktörerna men den skulle kunna bli bättre genom någon form av nationell insats. Det finns egentligen ingen struktur som håller ihop alla delar.
Utifrån ett 50-årsperspektiv är det nödvändigt med ett krafttag, menar hon.
– Det är en stor folkbildningsinsats, det här är den nya samhällskunskapen. Vi kan läsa och skriva, men nu måste vi lära oss att det igen. Det kommer kräva stora insatser från en mängd aktörer.
Du hör hela intervjun här:
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
