Socialdemokraterna har i dag presenterat ett utspel om järnvägen som de kallar ”Fungera nu”. Det speglar tydligt misstron mot den nuvarande politiken, men kommer inte med de svar som behövs.

Det man presenterar från Socialdemokraterna är nämligen en rad tämligen löst hopfogade punkter och förslag, i stället för att backa upp med en sammanhängande analys och en politik.

Förslagen i S-utspelet lider av att de inte tydligt kommer vidare ur det som är järnvägens huvudproblem: Fragmenteringen, splittringen av systemet. Det förfelade marknadstänket.

Den första punkten kan se ut som ett svar på det: Underhållet ska enligt S förstatligas. Men man måste förstå järnvägens problem, och det är inte primärt frågan om statligt kontra privat, utan behovet av koordination och integration av hela det tekniska systemet järnväg. Ägandeformen av en viss del av systemet löser inte problemen i stort, så länge det inte är något som vägs in i en större plan. Dessutom löper S med utspel om förstatligande en risk att bli beskyllda för att vilja ”ha det som förr”.

De andra punkterna tar upp ”Tydliga krav på tågens skick”, ”Krav på punktlighet” och ”Frysta banavgifter”. Dessa speglar tyvärr just det angreppssätt som redan är järnvägens problem.

Genom ytterligare krav och sanktioner hit och dit understryker man bara järnvägens nuvarande splittring i olika drivkrafter som hänger ihop med den misslyckade marknadsmodellen. De nya S-förslagen håller fast vid att olika aktörer med hot om vite och innehållna pengar ska piskas till att följa sina avgränsade kontrakt.

Men det är just det här sättet att jobba som inte fungerar i järnvägssystemet. Järnvägen är ett tätt sammanlänkat tekniskt system – det får man inte att fungera genom kontraktsbråk. Det fungerar om det kan börja drivas som ett samlat tekniskt system, där folk vet vad de ska göra. Och gör det.

Jag tror att att både järnvägen och politiken har mycket att vinna på att man redan nu slutar dutta med ”förslag”, och i stället börjar ge ord åt en tydlig huvudriktning. Att det svenska järnvägssystemet måste organiseras om från grunden. Det är rätt för järnvägen – men det finns också opinionsmässiga poäng att vinna för den som är intresserad av det.

Men framför allt är en större tydlighet nödvändig för att bereda marken för de nya allianser som behövs för att kunna stabilisera järnvägen. En fungerande lösning kommer kräva mångas medverkan och förtroende. Vem eller vilka som ska kunna leda den processen är egentligen järnvägens första fråga.

Jesper Meijling

Jesper Meijling är arkitekt och ekonomiforskare. Författare till boken “Marknad på villovägar”.
Tidigare radioproducent vid SR P1 inom samhälle, politik och ekonomi. Doktorand vid KTH i egna projektet “Markets, Spatial Order and Sustainable Urban Futures”.

Jespers gästblogg “Marknad och politik” kommenterar marknadiseringsfenomenet i svensk politik, främst kring problemen med påtvingade marknadsmodeller och så kallad new public management i offentliga system och institutioner.