Vi har på förmiddagen nåtts av den tragiska nyheten att Sveriges Radios mångåriga korrespondent Nils Horner har skjutits till döds i Kabul. Det som har skett är fruktansvärt. En av de mest kompetenta rösterna i svensk journalistik har tystnat. Våra tankar går närmast till hans anhöriga och kollegorna på Sveriges Radio.

Vi är många som lyssnat till och uppskattat Nils Horners inslag. Ständigt på resa mellan olika länder har han gett lyssnarna viktig kunskap om utrikespolitiska skeenden och konflikthärdar. Senast i går kunde vi höra ett reportage om afghanska kvinnors oro inför valet.

I Afghanistan har säkerhetsläget försämrats i samband med att de internationella trupperna nu lämnar landet och att presidentval ska hållas i april. Det var vad Nils Horner var i landet för att rapportera om. Han var en mycket erfaren journalist ­– och det som nu har inträffat visar att man aldrig kan skydda sig helt.

Tyvärr har vi sett en utveckling där journalister allt mer utgör en måltavla i konflikter. Journalistrollen är inte längre ett skydd och journalister som rapporterar från konflikthärdar kan också tvingas ta större risker. Det här är något som redaktionerna måste ta i större beaktande. Redaktioner har blivit bättre på att utarbeta säkerhetsrutiner ­– men dagens tragiska händelse visar att mycket återstår att göra och att nya strategier behöver utarbetas.

Men journalistiken får heller inte låta sig skärmas till tystnad. Alternativet är långt mycket värre. Vi behöver reportage som de Nils Horner gjorde. Nu mer än någonsin.

Ta del av Nils Horners inslag i Sveriges Radio här >>