Foto: skarmdump/DN.se
Foto: skarmdump/DN.se

Media måste ta sitt ansvar i hur personer som ber om pengar porträtteras. 

I fredags skrev DN, som en del i sin serie “DN granskar tiggeriet”, en artikel om att många som sitter på Stockholms gator och tvingas be om om pengar, måste betala för platsen där de sitter.

Flera har reagerat på att de över huvud taget inte känner igen bilden som ett okänt antal icke namngivna personer har beskrivit för DN. Den enda namngivna personen i reportaget är Bienvenido Flores, som “upplever att en majoritet av tiggarna är systematiskt hitlockade och skuldsatta på något sätt”.

I den 6 500 tecken långa texten används olika former av “tiggeri” och “tiggare” 29 gånger. “Tiggare som gått till polisen”, “en annan grupp tiggare”, “tiggarna på Stockholms gator”.

Pröva gärna att byta ut “tiggarna” mot valfritt stigmaladdat ord. “En annan grupp knarkare”, “hororna på Stockholms gator”.

Det är en sak att beskriva något en person gör, “hen tigger”, även om det med fördel går att använda en mindre stigmatiserad formulering, till exempel “hen ber om pengar”.

Men genom att konsekvent använda “tiggare” för att beskriva en person eller grupp, så reducerar vi de personerna just “tiggare” i första hand, och människor i andra.

Det finns flera kända organisationer i Stockholm som arbetar med och för EU-migranters villkor.

Anna Silver som är en av huvudpersonerna i föreningen HEM, som dagligen är i kontakt med och hjälper EU-migranter, berättar i Aftonbladet att hon aldrig hört talas om skuldindrivningen som DN  beskriver.

– Ofta har de inte råd att ta sig hit. Någon lånar ut pengar till dem och när de inte har råd att betala tillbaka kan det uppstå konflikter. Det är ganska naturligt. Men det handlar inte om en organiserad skuldindrivning. Då hade vi känt till det, säger hon till Aftonbladet.

Varför DN inte pratat med henne eller till exempel Stadsmissionen, som också ställer sig kritiskt till den här beskrivningen, är svårt att begripa. Men än mer märkligt är hur DN väljer att skriva om de personer som kommer till Sverige och tvingas tigga.

Förutom att DN, med tveksamma belägg, bygger på myten om att personer som ber om pengar utnyttjas i något slags “organiserat tiggeri”, så fortsätter DN att avhumanisera redan utsatta personer.

Och DN är långt ifrån ensamma. I april i år gick en artikel hos Metro, där folk det spekuleras i varför “allmänhetens irritation över tiggare växer”. Vissa personer blir refererade till som bara “tiggaren” och ingen person som faktiskt blivit utsatt för det artikeln beskriver får uttala sig.

Artikeln beskriver grova överfall av personer som sitter på gatan och ber om pengar, men vinkeln Metro valt är att allmänhetens irritation över “tiggare” växer.

Media har en viktig roll i hur utsatta grupper framställs och det är dags att vi tar vårt ansvar. Ju mer vi beskriver personer som människor, desto större chans är det att de blir behandlade som just det.