Israels ockupation övergår successivt till ett nytt slags apartheid. Smarta bojkotter borde vara en självklar motreaktion.

Under vintern har initiativet att bojkotta Israel, den så kallade BDS-rörelsen, fått oväntade framgångar och hamnat mitt i storpolitiken.

BDS-rörelsen är ett palestinskt initiativ från 2005 och uttryck för den lilla, men envisa, ickevåldsrörelsen på Västbanken. Grundmanifestet är enkelt. Akronymen står för ”Boycott, Divestments and Sanctions”. De som ansluter sig kan göra det med egna modeller, efter eget förnuft.

Israels statsminister Benyamin Netanyahu pekade förra året ut den som ett strategiskt hot mot Israel. Och USA:s utrikesminister John Kerry har hänvisat till rörelsens medvind för att sätta press på motsträviga israeler. Men i Sverige är det fortfarande märkvärdigt tyst i bojkottfrågan. Det är dags att ändra på det.

När en stor holländsk pensionsfond nyligen beslutade att lämna Israels fem största banker, för deras inblandning i ockupationen, drabbades Isarel av lätt hjärtinfarkt. Samma sak när två akademiska organisationer i USA anslöt sig till bojkottrörelsen. Men de är inte ensamma.

Under 2013 togs fler liknande beslut av till exempel Danske Bank, en norsk statlig pensionsfond, Luxemburgs pensionsfond, Nordea och EU:s Europeiska investeringsbank. Storföretagen Veolia och G4S, som samarbetar med ockupationen och bosättarna, är märkbart pressade av BDS-rörelsen. Tidigare i år varnade Israels finansminister Yair Lapid att landet närmade sig en omslagspunkt av tilltagande isolering och jämförde med Sydafrika på 1970-talet.

Det märkliga är att allt detta sker samtidigt som själva Palestinakonflikten befinner sig i skugga från dramatiken i Syrien, Irak och Egypten. Det palestinska motståndet ligger sedan några år i vänteläge. Är det händelselösheten som gjort situationen mer uppenbar för alla?

Ockupationen övergår successivt till ett nytt slags apartheid. Det räcker att se dokumentärsuccén “Five Broken Cameras” för att förstå det dagliga våldet. Muren har blivit hållbar symbol för arrogans mot internationell rätt. Smarta bojkotter är självklara motreaktioner. Varför är de ens kontroversiella?

Juristen och filosofen Judith Butler, som länge engagerat sig, brukar påpeka att bojkottreglerna kan uformas sofistikerat. Man bör intensifiera kontakterna med de institutioner och enskilda som tar avstånd från ockupationen, men isolera de andra och hela tiden säga nej till samarbeten finansierade av den israeliska staten.

I Sverige har vinterns uppståndelse kring BDS passerat nästan obemärkt. Gamla diskussioner om bojkotter verkar ha tynat bort. Att få bort Soda Streams produkter (tillverkade på illegala bosättningar) från ICA och Coop är självklart – och enkelt. Men borde inte även den akademiska världen och kulturinstitutioner ta ställning till BDS?