Man kan se Staffan Juléns dokumentär inte bara som ett reportage om moderat förnyelse, utan också som en serie bilder av socialdemokratisk inlärd hjälplöshet.
Staffan Juléns dokumentärer i SVT om ”Nya Moderaterna” var välgjorda och tankeväckande. Berättelsen om hur ”de fyras gäng” med Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Per Schlingmann och Ulrika Schenström tar över rodret och stöper om den gamla högern till ”Det nya arbetarpartiet” är visserligen känd i sina huvuddrag. Men Julén hade lyckats få några av aktörerna att vara väldigt öppenhjärtiga om hur det här gick till.
Vid sidan av att notera hur skickliga Nya Moderaterna var på att kommunicera förändringarna av partiet – de verkliga och de skenbara – slogs nog många tittare av Socialdemokraternas handfallenhet inför den nya situationen. Här kunde man åter uppleva hur Göran Persson redan från början skåpar ut sin nye motståndare Fredrik Reinfeldt. Och hur Nya Moderaternas budskap om utanförskapet i Sverige viftas undan.
Man kan se Staffan Juléns dokumentär inte bara som ett reportage om moderat förnyelse, utan också som en serie bilder av socialdemokratisk inlärd hjälplöshet. För ett socialdemokratiskt parti, som vill överleva i en hård och föga vänskaplig värld, finns några lärdomar:
1. Underskatta aldrig en motståndare. Förmodligen ett arv från de fyra decennier då partiet helt dominerade svensk politik.
2. Fastna inte i det politiska spelet. Utgå från verkligheten. Ett socialdemokratiskt parti kan inte förneka att det finns ett utanförskap bara därför att dumma moderater påstår det.
3. Att behålla makten är viktigt, men den dag detta överordnas kampen för att förändra missförhållanden i samhället är partiet illa ute.
En del statsvetare brukar säga att partidemokratins tid är förbi. Att partierna inte längre förmår ”ge röst åt folket”. Att all politik reduceras till smart kommunikation av Per Schlingmanns typ.
Men Staffan Juléns dokumentärer har ett intressant slutackord. När det fräcka uppstickarpartiet Nya Moderaterna upplevs som trötta och passiva förvaltare, och verklighetens problem hinner ikapp Schlingmanns paketering, förlorar partiet regeringsmakten.
Det känns lite uppmuntrande, trots allt. Att vara skickliga förvaltare och ha begåvade kommunikatörer betyder förmodligen inte så mycket den dag väljarna ser att ingenting görs åt tåg som ställs in, friskolor som går i konkurs och äldre som vanvårdas. Att folklig reformism och en tydlig ambition att förändra samhället i längden borde kunna slå ut olika kommunikativa tricks.
Men har Socialdemokraterna den kraften i dag? Har man någon långsiktig plan överhuvudtaget? Och vågar man diskutera sin framtida roll i ett parti med starka inre politiska spänningar, som syntes så tydligt i intrigerna kring Mona Sahlin och Håkan Juholt?
För de partiföreträdare som, trots allt, vill lära något av det omedelbart förflutna finns Staffan Juléns dokumentärer att se på SVT Play fram till första veckan i oktober.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
