Sexköpslagen borde knappast skrotas, men samhällets stöd uppdateras. Den diskussionen kan inte utgå från på förhand låsta positioner.

Låt svensk sexköpslag gå på export! EU-feminister förordar svensk sexköpslag! Sexköpslagen – en framgångshistoria!

Vid en första anblick är den svenska sexköpslagen en succé. En lag som är tacksam för politiker att lyfta upp i internationella sammanhang. Lätt att passa in i en feministisk mall. I Sverige är sexköp inget som accepteras. Vi straffar torskarna och försvarar kvinnorna, enkelt uttryckt.

Att ifrågasätta sexköpslagen tycks vara att ifrågasätta den svenska självbilden. Tonläget blir därefter. Det verkar vara näst intill omöjligt att föra en diskussion om vad samhället kan göra för att förbättra situationen för dem som faktiskt säljer sex.

Så blir också fallet när RFSU presenterar en kunskapsöversikt om effekterna av den svenska sexköpslagen. Översikten pekar på att det är tveksamt om lagen egentligen har varit särskilt framgångsrik. RFSU har i sin tur menat att effekten av lagen är överdriven och att den fört med sig oönskade konsekvenser. Men kritikerna har snabbt dömt ut RFSU:s slutsatser som ett svek mot de utsatta kvinnor som säljer sex.

Det är synd. För den samlade forskningen innehåller sådant som skaver. Som borde få oss som tycker att sexköp är något förkastligt att fundera över vad som egentligen är de smartaste strategierna att arbeta utifrån. Och som borde få oss att känna att vi behöver mer kunskap innan vi ratar andras ståndpunkter.

I debatten om den svenska sexköpslagstiftningen framhålls gärna att den har ett brett stöd: 76 procent av de tillfrågade tycker att sexköpslagen är bra. Men det stödet upprätthålls framför allt av kvinnor.

Bland män sjunker stödet. Från 70 procent när lagen infördes ned till att det bara är hälften av de tillfrågade som tycker att sexköpslagen är bra. Varför ser vi en sådan förändring? Och vad kan vi göra för att vända utvecklingen?

De sexsäljande kvinnorna berättar å sin sida om ett ökat socialt stigma sedan lagen infördes. Det är inte bara torskar som gemene man ser ner på – det är också de som säljer sex som möts av en negativ attityd.

En våldtagen sexsäljare kan heller inte räkna med att bli tagen på allvar av polisen. Flera av de intervjuade kvinnorna vittnar om att de ifrågasätts utifrån att en ”prostituerad” inte kan vara ett ”offer”.

Sexsäljarna oroar sig också många gånger för att möta fördomar och att bli diskriminerade. Det innebär i sin tur att möjligheterna att ställa frågor om säkert sex och provtagning minskar.

Sexköpslagen borde knappast skrotas. Den fyller en funktion i sin markering att sexköp inte är något acceptabelt och att det är efterfrågan som är problemet. Men samhällets stöd till de som säljer sex måste se ut på ett annat sätt.

Vi måste fundera på hur vi kan öka tillgång till preventivmedel och provtagning. Det behövs insatser för att ändra attityden från polisen. Och det behövs åtgärder som gör att de som säljer sex känner sig trygga med att de har samhällets stöd om något går fel.

Om det behöver vi föra en diskussion som inte utgår från redan på förhand låsta positioner.