Marie Linder och Jonas Nygren, Hyresgästföreningen

debatt Sveriges hyresgäster förtjänar ett svar från de politiker som kandiderar till Europaparlamentet. Kommer ni att värna den svenska modellen på hyresmarknaden eller säljer ni ut tre miljoner hyresgästers trygghet, frågar Hyresgästföreningens Marie Linder och Jonas Nygren.

I Sverige dominerar hyresrätter 257 av landets 290 kommuners lägenheter, och i 12 av dem finns inte en enda bostadsrätt. Det visar SCB:s senaste siffror över hur vi bor i Sverige. Ändå har vi en bostadspolitik i Sverige som i princip uteslutande främjar det ägda boendet. Vän av ordning undrar naturligtvis hur det kunde bli så fel? Alla pratar om vikten av ett hållbart samhälle – men vem bygger det?

Lösningen finns i den svenska modellen på hyresmarknaden, det vill säga det system som gör att hyresvärden inte kan höja hyran efter eget intresse, som gör att du som hyresgäst får bo kvar i ditt hem,och som gör att din trygghet sätts först. Detta ingår i besittningsskyddet och är en viktig beståndsdel i bruksvärdes- och förhandlingssystemet som utgör den svenska modellen på hyresmarknaden.

Den alarmerande bostadsbristen kräver också flexibla lösningar för att tillfredsställa byggnadsbehovet. Det gör hyresrätten till rätt boendeform att satsa på: den är öppen för alla utan kontantinsats, det ekonomiska risktagandet är litet för hyresgästerna och det är lätt att byta bostad och flytta på grund av exempelvis jobb. Vi är positiva till den ökade rörligheten som EU erbjuder, möjligheterna det ger för att attrahera arbetskraft och stärka svensk konkurrenskraft. Det är bra, men då behöver folk någonstans att bo och som erbjuder samma flexibilitet. Här spelar de allmännyttiga bostadsbolagen och den svenska modellen på hyresmarknaden en viktig roll.

Rätt bostadspolitik för Sverige är ingen EU-kompetens och medlemsländernas bostadsmarknader bör inte regleras på EU-nivå.

Sverige är inte ensamt om utmaningarna. I Tyskland har hyresutvecklingen i landets större städer skenat under senare år, vilket resulterat i försök till hårdare hyresregleringar. I London diskuterar man nu egna lokala hyresregleringar för att hålla tillbaka skenande prisutveckling. Marknadsmässig prissättning har inte heller lett till att bostadsproduktionen bättre möter behoven. Istället byggs det för de med tjockast plånböcker medan vanligt folk får klämma ihop sig i illa underhållna bostäder med allt längre pendlingsavstånd.

Detta lär oss tre saker: medlemsländerna i EU har agerat utifrån eget behov och utmaningar, vi kan se till att inte göra om samma misstag genom att studera respektive lands bostadsmarknad och viktigast av allt, det finns inte en universallösning som passar alla medlemsländers väg mot en hållbar bostadsmarknad och som täcker bostadsbehovet.

Att öppna för mer klåfingrighet i enskilda medlemsländers välfärd, där rätten till en bostad ingår, vore fel. Varje medlemsland har sina egna utmaningar på bostadsmarknaden som bäst löses utifrån nationella insatser och politik.

Bostadsförsörjningen och bostadspolitiken har haft stor betydelse för utvecklingen av Sverige som välfärdsstat och som framgångsrik industrination. Det kan den fortsätta göra genom att skapa förutsättningar för blandade boende- och upplåtelseformer och att värna den svenska modellen på hyresmarknaden. Modellen har gett konsumentskydd mot oskäliga hyreshöjningar, besittningsskydd för hyresgäster och bruksvärdessystemet med principen om lika hyra för lika lägenhet. Rätt bostadspolitik för Sverige är ingen EU- kompetens och medlemsländernas bostadsmarknader bör inte regleras på EU- nivå. Om kommande EU parlamentariker vill ändra på det är de skyldiga att i alla fall meddela svenska folket detta innan valet den 26 maj.

 

Marie Linder, förbundsordförande för Hyresgästföreningen

Jonas Nygren, förbundschef för Hyresgästföreningen