Zozan Inci, Foto: Frida Ekman
Zozan Inci, Foto: Frida Ekman

Domstolarna tar ofta större hänsyn till pappornas behov och rätt till barnet än det skydd som mamman och barnet behöver då de utsatts för våld. Det är dags för rättsväsendet att börja följa lagen och sätta barnets säkerhet framför pappors umgängeskrav, skriver Roks ordförande Zozan Inci.

Beslutet en kvinna tar när hon väljer att söka sig till ett skyddat boende med sina barn vet vi inte är alldeles enkelt. De tvingas att lämna sina liv för att få skydd mot en man som utövar våld mot dem. På kvinnojouren börjar vägen mot ett nytt, tryggt liv.

Om kvinnan beslutar sig för att anmäla mannen som utsatt dem för våld, som även ofta är pappan till hennes barn, stöttar kvinnojouren hela vägen. Vår erfarenhet är att denna process ofta är problematisk ur flera perspektiv. Låt oss här lyfta problematiken med vårdnad och umgänge.

Om mamman befinner sig i en vårdnadstvist med pappan tas ingen hänsyn till det våld som utövats mot henne, och dessutom ses hennes våldsanmälan som mindre trovärdig om det samtidigt pågår en vårdnadstvist.

Det finns en fördom om att mammor i vårdnadsärenden riktar falska anklagelser mot pappor av strategiska skäl, vilket varken kvinnojourer stött på eller har stöd i forskning.

Utvecklingen går åt helt fel håll och är inte grundat på barnets bästa

Roks anser att det är dags för rättsväsendet att börja följa lagen och sätta barnets säkerhet framför pappors umgängeskrav.

Dessutom ser vi att domstolarna ofta tar större hänsyn till pappornas behov och rätt till barnet än det skydd och stöd som mamman och barnet behöver då de varit utsatta för våld.

Detta bekräftar Roks rapport Våld och vårdnad, som togs fram på uppdrag av Roks av juristen Eva Diesen och presenterades år 2017.

Här ser vi en utveckling som håller på att gå åt helt fel håll. Vid mitten av 1980- talet fick som regel en kvinna som misshandlats av barnets far vårdnaden om barnen vid skilsmässan. Ingen tvingade henne, annat än i undantagsfall, att lämna ut barnen till umgänge med mannen. Tvärtom uppmanades kvinnan att skydda barnet från en våldsam far.

Den utveckling vi ser idag har skett sedan 1991 då domstolarna fick utrymme att börja besluta om samarbetssamtal, och om mamman inte samarbetade blev hon utdömd som »umgängessabotör«

Hon fick höra »att även om han varit våldsam mot dig kan han vara en bra pappa«. En välkänd engelsk term för detta i den internationella forskning som finns är »good enough fathers«.

Varje beslut om vårdnad, boende och umgänge ska vara grundat på barnets bästa enligt Föräldrabalken.

Roks anser att det är dags för rättsväsendet att börja följa lagen och sätta barnets säkerhet framför pappors umgängeskrav samt att rättssystemet utbildas om mäns våld mot kvinnor. Vi belyste denna problematik första gången för tjugo år sedan – och flertalet gånger sedan dess, men inget har skett.

Zozan Inci är ordförande i Roks, riksorganisationen för kvinnoorganisationer och tjejjourer i Sverige.