rasmuslenefors_K

Barack Obama har släppt på handbromsen. Det ökar chanserna för att nästa person som håller ett State of the Union är en kvinna.

Två dagar innan det amerikanska kongressvalet 2010 besökte jag ett varmt kampanjevent på Mililani High School utanför Honolulu. I vimlet av sockervadd och rödblåa vimplar fick jag möjlighet att byta några ord med Brian Schatz, Demokraternas kandidat till vice guvernör.

”Vi har bara oss själva att skylla”, kommenterade han stramt de opinionssiffror som alla kände till. ”Väljarna straffar oss för att vi inte har fört en tillräckligt bra politik.”

Schatz såg det som skulle bli Demokraternas valresultat 2010 som ett politiskt nederlag. Obama brottades med de i många fall orimliga förväntningar som ställdes på ”hope” och ”change” samtidigt som han försökte nå samförstånd med såväl internationella meningsmotståndare som över partigränserna i ett alltmer polariserat Washington.

Två år senare blev Obama förvisso omvald, men segern var inte främst ett resultat av fyra års politisk succé utan snarare av att Mitt Romney misslyckats med att entusiasmera de breda väljarlagren och att Demokraternas gräsrotsorganisation fortfarande var stor, stark och väljoljad. Och höstens midterms, efter en andra mandatperiod som på många sätt varit kaosartad, resulterade i att Republikanerna nu för första gången sedan 2007 styr kongressens båda kammare och har sin största majoritet i representanthuset sedan 1947.

Barack Obamas enkla utväg i det här läget, när han inte längre har någon valrörelse framför sig, hade varit att överlåta det politiska ansvaret till den republikanska majoriteten och sitta av den återstående tiden i skuggan av det stundande presidentvalet. Obamas State of the Union bekräftade dessbättre att han i stället verkar ha spottat i nävarna och tänker ta strid för den politik som han själv tror på och en gång gick till val på.

Presidenten föreslog flera progressiva reformer i sitt tal. Höjd skatt för höginkomsttagare. Tuffare utsläppskrav. Sänkta avgifter till community college. Addera att Obama nyligen även gett besked om att USA ska återuppta diplomatiska förbindelser med Kuba och att fem miljoner papperslösa ska få laglig rätt att vistas i USA och det går svårligen att hävda att han lägger sig platt för Republikanerna.

I höstens kongressval var ”anti-Obama” en framgångsrik valslogan och Demokraternas kandidater tävlade i att ta avstånd från presidenten. Obama kan genom en handlingskraftig avslutning på mandatperioden lyfta sina egna popularitetssiffror från de personliga bottennoteringar han har varit nere och vänt på. Det skulle inte bara gagna hans eget eftermäle utan även bromsa en opinion för att Republikanerna ska få vrida tillbaka klockan. Demokraternas presidentvalskandidat skulle också slippa ett valår där allt handlar om att distansera sig från Obama.

En stark final på sitt ämbete ökar sannolikheten för att Barack Obamas efterträdare i Vita huset blir en partivän. Och som opinionssiffrorna ser ut i dag skulle det innebära att Brian Schatz, som nu är senator för delstaten Hawaii, är en del av den kongress som för första gången får höra när en kvinna håller ett State of the Union.

Rasmus Lenefors, socialdemokrat som har arbetat i Obamas båda presidentvalskampanjer, bloggar om amerikansk politik på rasmuslenefors.se