Häromdagen sa finansminister Anders Borg att det är för många giriga människor på de finansiella marknaderna. LO:s chefsekonom Dan Andersson kritiserade det uttalandet på tankesmedjan Agoras seminarium "Finanskrisen – dödskyss till nyliberalismen?"

Dagens kris beror inte på enskilda individers karaktärsegenskaper utan på den rådande rollfördelningen mellan marknad och politik. Dan Andersson kallade Borg för en "junior" finansminister, vars moderata "arbetslinje" skulle öka arbetsutbudet men som saknar politik för dagens kris.

En gång i tiden var Borg en övertygad libertarian. Den bakgrunden delar han, framhöll ekonomen Roland Spånt, med Alan Greenspan, som under 18 år var chef för den amerikanska centralbanken Federal Reserve.

Greenspan var länge en amerikansk hjälte. I kongressens utskott kallades han för "universums viktigaste person". Den republikanske presidentkandidaten John McCain föreslog att Greenspan skulle "mumifieras" så att han skulle kunna fortsätta styra amerikansk penningpolitik även efter sin död. En av hans favoritböcker är Ayn Rands "Och världen skälvde". Nu skälver den globala kapitalismen av arvet efter Alan Greenspan.

Greenspan ingrep inte för att stoppa den finansiella bubbla som nu spruckit, tvärtom understödde han den genom att lägga räntorna på rekordlåga nivåer vilket bara blåste på kreditgivningen ytterligare. I grunden handlar det om en tilltro till den fria marknaden som har närmast religiösa dimensioner.

Den nuvarande krisen har sin hemort i USA. Den förre finansministern Erik Åsbrink menade att de så kallade subprimelånen inte är huvudorsaken till krisen utan att det är USA:s underskott gentemot utlandet som hållit högkonjunkturen i gång och gött det finansiella övermodet.

Den gamle vänsterekonomen Stefan de Vylder kompletterade bilden: USA står för 70-procent av alla bytesbalansunderskott i världen. En amerikansk familj har i genomsnitt lånat 10 000 dollar från utlandet. USA har helt enkelt konsumerat mer än landet producerat. Samtidigt har "Washington konsensus" utfärdat "saneringsprogram" för fattiga länder. Det har med Dan Anderssons ord varit som att utfärda P-böter samtidigt som det stora bankrånet pågått på andra sidan gatan.

Nu drabbas människor i hela världen. Arbetslösheten kommer att öka. I Sverige duggar varslen tätt, alldeles oavsett att Arbetsförmedlingens nya generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist tycker att "vi ska vara lite försiktiga med att måla upp alltför dystra känslor".

Det behövs mer reglering av den finansiella sektorn. Att formulera hur den finansiella infrastrukturen rent konkret ska se ut är i dag den centrala politiska uppgiften för politiker, folkrörelser, fackföreningar och radikala ekonomer. För Anders Borg kan vi inte räkna med. Inte ens när världen skälver.