Om svenska statsråd alltid träffade oppositionella feminister under utlandsresor får den feministiska utrikespolitiken ett annat och efterlängtat eftertryck.

Den feministiska utrikespolitiken förlöjligas rutinmässigt av opinionsbildare från den liberala högern. De påstår att den är fluffig symbolpolitik utan egentlig betydelse. Det är obegripligt.

En del av politikens storstilade mål kan naturligtvis uppfattas som värderingspolitiska stilövningar. Men när man kryper längre in i UD:s handlingsplan klargörs att den traditionstunga utrikesförvaltningen äntligen jämställdhetsintegreras. Feministiska synsätt ska prägla både inre och yttre arbete, i synnerhet när det gäller rättigheter, representation och fördelning av resurser.

De med insyn påpekar att arbetet verkligen förändras. Något betydelsefullt, kanske till och med omvälvande, tycks ha satts i rörelse. I viss (men ännu liten) mån verkar UD påverkat EU:s sätt att arbeta med utrikes- och säkerhetspolitik. Nätverket för kvinnliga medlare som de initierat kan bli betydelsefullt. Att som regering arbeta nära kvinnoorganisationer i konfliktzoner öppnar för andra ställningstaganden än de vanliga.

För ett år sedan presenterade en rad organisationer, bland andra Diakonia och Kvinna till kvinna, kritiska synpunkter i rapporten »Hur feministisk är svensk utrikespolitik?«. De inskärpte till exempel att vapenexport till diktaturer är helt oförenlig med en feministisk utrikespolitik. Men efterlyste också svar på hur en feministisk handelspolitik kan se ut.

Deras tyngsta synpunkter gällde asyl- och flyktingpolitiken. När UD för några veckor sedan presenterade en uppdatering av sin handlingsplan svarade de genom att ge migrationsfrågor särskild uppmärksamhet 2017. Hur kommer det att gå? Regeringens hårda ståndpunkter stämmer ju illa med en feministisk utrikespolitik. Ska UD invadera justitiedepartementet?

Att som regering arbeta nära kvinnoorganisationer i konfliktzoner öppnar för andra ställningstaganden än de vanliga.

De nya hindren mot familjeåterförening drabbar de unga kvinnor som blir kvar i krigen, som inte klarar den farliga flykten. Gränskontrollerna slår hårdare mot kvinnor, som oftare saknar ID-handlingar än män — och därmed inskränks i synnerhet just kvinnors asylrätt och mänskliga rättigheter. Även frågor om papperslösas villkor berör kvinnor. Ska till exempel skyddade boenden kunna ta emot papperslösa kvinnor som misshandlas av sina män? I dag är den frågan oklar.

UD:s nya handlingsplan kan tolkas som en besvärlig fråga till den egna regeringen. Prövades inskränkningarna i asylrätten från december 2015 någonsin mot den feministiska utrikespolitiken? Gjordes det en jämställdhetsprövning?

Utrikespolitik innebär för det mesta träget långsiktigt arbete i det tysta. Men den feministiska utrikespolitiken behöver även manifesteras offentligt för att klargöras. I synnerhet som de provocerande klavertrampen under Stefan Löfvens resa till Saudiarabien bekräftade kritiken om fluff och hyckleri.

Varför träffar svenska statsråd inte alltid oppositionella feminister under utlandsresor? Det gäller i diktaturer som Egypten eller krigsområden som Kongo. Men även att de i USA kontaktar kvinnorna i Black Lives Matter och i Frankrike de feminister som envist uppmärksammar undantagstillståndets polisövergrepp. Då får den feministiska utrikespolitiken ett annat offentligt eftertryck– kontroversiellt men efterlängtat över hela världen. Då skulle kanske mäktigare stenar än de ganska små på UD sättas i rörelse.