Advokat: ”Hanteringen av asylsökanden har blivit brutalare”

Migration Amir och Sara skulle avvisas men kom tillbaka med sår, blåmärken och rädsla för sina liv. Hanteringen av asylsökanden har blivit brutalare, menar advokaten Karin Gyllenring som företräder personer som ansöker om uppehållstillstånd.

963 personer sitter just nu i förvar hos Migrationsverket i väntan på att lämna landet. Förvar är ett låst boende där Migrationsverket kan hålla personer som de bedömer kan försvåra en utvisning eller avvisning. 1898 personer som tagits i förvar i år har lämnat landet.

En av dem är Amir som vid två tillfällen fått fysiska skador vid avvisningsförsök. Dagens Arena har pratat med Amirs fru som berättar vad han varit med om. Det andra och mest våldsamma avvisningsförsöket sker den 4 oktober i år. Amir transporteras från Märsta till en anstalt i Malmö för att avvisas från Köpenhamns flygplats. Enligt frun får han ingen mat. När han ber om det får han torrt bröd och kaffe. Morgonen därpå transporteras han till flygplatsen. Han får ingen frukost.

Motherfucker piece of shit

– Inne på planet börjar han säga att han inte kan åka. Han skrek, jag är ingen brottsling, jag är asylsökande, berättar hon.

Enligt frun stoppar vakterna näsdukar i Amirs mun och trycker mot hans hals så att han inte ska kunna skrika eller röra sig. De kallar honom ”motherfucker” och ”piece of shit”, säger hon. Planet försenas och de tvingas till slut kliva av. I bilen på väg därifrån svimmar Amir, berättar hans fru.

Kriminalvårdens incidentrapport visar att Amir först varit lugn, men sedan vägrat att sätta och ta på sig bältet inne i planet. ”Vi blev tvungna att forcera ner honom för att spänna fast bältet varpå han började skrika saker som att han behövde hjälp av de andra passagerarna då han menade på att vi försökte döda honom, att vi slog honom och liknande.”

Jag kan inte ta att de kallade honom kriminell. Han var en del av samhället.

De sätter en bodycuff på Amir, ett tillåtet tvångsmedel där händerna låses fast vid midjan. Kampen pågår i en timme och i tumultet river Amir sönder en kriminalvårdares väska och byxor.

Undrar om våldet behövts

Amir transporteras till förvaret i skånska Åstorp och undersöks av läkare som konstaterar att han har sårskador, blåmärken och är öm i nacke, ländrygg och handleder där handfängslet suttit. I journalen står det att polisen tagit ett grepp om hans hals och satt ett knä i han skrev samtidigt som han sitter fast i handfängsel med midjebälte. Han skickas med ambulans till Helsingborgs lasarett för bedömning. Där får han smärtstillande och skickas tillbaka med ordination om uppföljning. Enligt frun sker den aldrig.

Hade våldet verkligen behövts, funderar hon? En av de tre vakterna var en stor muskulös person. Amir är liten.

– Jag kan inte ta att de kallade honom kriminell. Han var en del av samhället, en bra pappa och han arbetade, säger frun.

JO-anmälan inlämnad

FARR, Flyktinggruppernas riksråd, har anmält Kriminalvården till Justitieombudsmannen för behandlingen av Amir. De menar att våldsanvändningen varit oproportionerlig och att kombinationen av grepp som användes ökar risken för dödlig utgång, ju längre tid en person utsätts för tryck. Mot Amir pågick det i en timme. De borde ha insett att mer våld inte skulle lösa situationen och avbrutit tidigare samt dokumenterat mängden våld och tvångsmedel som använts, anser FARR.

Kriminalvården har inte gett sin syn på anklagelserna i anmälan ännu.

Kriminalvårdens egna riktlinjer säger att en person som ska avvisas ska förberedas innan resan. Under resan får händer och fötter låsas fast om det står i proportion till syftet. Spotthuva och så kallad bodycuff som innebär att händerna låses fast vid midjan, får användas. Mindre ingripande åtgärder ska användas om det är möjligt. Kriminalvården ska också ta hänsyn till klientens hälsa.

”Det gör mig förtvivlad”

Karin Gyllenring, advokat och grundare av Asylbyrån, jobbar som rättsligt ombud för asylsökande. Hon menar att det skett en attitydförändring och att hon och kollegorna oftare ser att asylsökanden behandlas våldsamt.

– Det har blivit en brutalitet i det som jag inte har sett tidigare, säger hon.

Karin Gyllenring säger att hon har hört vittnesmål om brutna armar och personer som fått en plastpåse över huvudet vid utvisningar. Förändringen har dykt upp efter att förslaget i Tidöavtalet om utvisning på grund av bristande vandel blev känt hösten 2022, menar hon.

En av Asylbyråns klienter som behandlats våldsamt är Sara från Nigeria.

– Det är en kvinna som lider av svår PTSD. Det gör mig förtvivlad, säger Karin Gyllenring.

Till Arlanda i pyjamas

Under hösten hålls Sara på förvaret i Märsta. Hon har ett utvisningsbeslut, men vill inte lämna landet. En natt i början av oktober väcks hon av personal som säger att hon ska till Arlanda och vidare till hemlandet Nigeria.

– De band mina händer och fötter. Tre personer, två män och en kvinna, drog mig över golvet. Jag har blåmärken och skrapsår på min högra armbåge, säger hon.

I Kriminalvårdens rapport står det att Sara gör passivt motstånd genom att slänga sig på marken utanför flygplanet. De bär henne in i planet, men eftersom hon skriker får de inte åka med och Sara transporteras tillbaka till förvaret.

– Jag följde med till Arlanda i min pyjamas. De var väldigt hårda mot mig.

Gjorde våldsamt motstånd

Några timmar senare skriver en sjuksköterska i Saras journal: ”Ont i höger arm, något svullen underarm och armbåge. Svårt att böja armen på grund av smärtan. Litet skrapsår på vänster ben. Bröstkorgen ömmar, men inget synligt.”

Sjuksköterskan rekommenderar att Sara tas till närakuten för läkarbedömning. Dagen därpå skriver Kriminalvården en incidentrapport om att Sara gjort våldsamt motstånd och att hon fått ett blödande sår på benet när de försökt bära in henne i planet.

 Sara säger att ingen berättade för henne när hon skulle åka.

– Jag följde med till Arlanda i min pyjamas. De var väldigt hårda mot mig, inte ens mördare eller kriminella behandlas så, säger hon.

Hon fortsätter.

– Mitt uppehållstillstånd har gått ut, men jag skulle få göra färdigt min behandling innan jag kunde åka. Jag berättade det för dem.

Tvingad till prostitution

Sara har depression och svår PTSD. Enligt ett läkarintyg bedöms hon behöva fortsatt behandling. Hon kom till Sverige 2016 efter att ha flytt från personer som tvingat henne till prostitution i Italien, dit hon fått hjälp att ta sig från hemlandet Nigeria. I Sverige jobbar hon som städerska och i skolor under flera år innan hon till slut får utvisningsbeskedet.

– Jag mår inte bra. Jag känner mig sjuk och jag är deprimerad, säger hon.

I början av november genomförs utvisningen och Sara befinner sig nu i Nigeria. Hon har kontakt med sitt juridiska ombud på Asylbyrån och planerar att göra en ny ansökan om uppehållstillstånd i Sverige.

Tyvärr så kan det i sådana situationer uppkomma skada på både klienten och vår personal, men det är sällsynt.

Dagens Arena har frågat Kriminalvården hur de ser på att klienter behandlas så pass hårt av myndighetens personal att de fått sår, blåmärken och svullnader på kroppen. De vill inte göra en intervju utan svarar i mejl att all personal har utbildats och tränats för att undvika våld och tvångsmedel. Om en klient är våldsam eller försöker skada sig själv får våld användas i den omfattning som är nödvändig, det vill säga proportionerligt våld.

Har inte statistik

– Tyvärr så kan det i sådana situationer uppkomma skada på både klienten och vår personal, men det är sällsynt, skriver Kriminalvården.

Om man ska behöva söka vård för skador på kroppen efter ett verkställighetsförsök ger de inget svar på.

Kriminalvården uppger att de inte kan ta fram statistik över våldsanvändningen vid utrikestransporter specifikt. Utrikestransporter ingår i kategorin ’transporter åt andra myndigheter’. Där förekommer våld eller hot mot klient eller personal i 1 fall av 294.

Varje transport dokumenteras i en verkställighetsrapport. Om våld använts eller någon annan incident skett skrivs en incidentrapport (ISAP) där det framgår vad som hänt, allvarsgrad och åtgärder som vidtagits. I myndighetens berättelse om incidenter framgår dock inte hur klienten upplevt situationen. I Saras fall nämns ett blödande sår på underbenet. Men inget mer. I Amirs fall står inget om skador.

Utbildas i värdegrund

Sara berättar att hon rycktes upp mitt i natten för att plötsligt resa iväg. Hon blev inte förberedd som riktlinjerna säger. På frågan om Kriminalvården lever upp till sin egen riktlinje är svaret:

– Förberedelsen inför en resa är alltid viktig. Normalt innebär det att besöka den som ska resa innan avresedagen, skriver Kriminalvården i sitt mejlsvar.

Amir kallades för ”motherfucker” och ”piece of shit” av personalen som transporterade honom, berättar hans fru. På det svarar Kriminalvården på följande sätt.

– Personalen ska vara utbildad i Kriminalvårdens värdegrund för att sådana bemötanden inte ska ske. Klienter som transporteras ut ur Sverige och är missnöjda kan skicka in ett skriftlig klagomål till Kriminalvården eller Frontex om de anser att personalens agerande eller underlåtenhet att agera kränkt deras grundläggande rättigheter.