fi_V_D

Miljöbrott bör likställas med krigsbrott. Beslutsfattare och företag kunde hållas personligen ansvariga för effekterna av sina beslut, skriver Gita Nabavi (FI) och Emma Wallrup (V).

I dag är det Världsmiljödagen, som i år har temat Raise Your Voice-Not the Sea Level för att uppmärksamma de ständigt stigande havsnivåerna. Dessa kommer enligt FN:s senaste beräkningar att leda till enorma översvämningar ifall jordens temperaturhöjning når fyra grader. En utveckling som skulle drabba hundratals miljoner människor som idag lever vid kustområden.

Redan i dag ser vi att översvämning samt klimatproblem på andra håll leder till svår torka och vattenbrist som medför sjukdomar och förstörda skördar.

De klimatrelaterade naturrubbningarna är i huvudsak orsakade av den överkonsumtion och utsläppen av växthusgaser som nord står för och, men drabbar främst de redan fattiga i syd. Särskilt drabbar klimatförändringarna kvinnorna som hör till de fattigaste och eftersom det är de som oftast har ansvar för familjernas matförsörjning och hygien. Men också för att kvinnor är uppfostrade att offra sig till förmån för andras behov, inte minst barnens.

Trots alarmerande vetenskapliga klimatrapporter, klimatkonferens efter klimatkonferens, kan vi konstatera att vare sig statschefer, ledamöter i transnationella företag och styrande organ som Världsbanken och IMF vidtar tillräckliga åtgärder för att bromsa denna utveckling.

Dessa organ styrs av huvudsakligen män från Västvärlden – och visar med sin ovilja till handlingskraftiga beslut att de sätter vinstintressen och tillväxtdyrkan före livet på planeten och framtida generationers öde.

Det akuta läget för miljön och klimatet är resultat av gränslös girighet som ser kvinnor, män och natur som exploaterbara. Denna syn på naturen som oändlig källa till ”resurser” som är till för att ”exploateras” har under de senaste femhundra åren vunnit terräng globalt och har ohejdbar tillväxt som ledstjärna.

Vi anser att det är dags för ett paradigmskifte där naturens ses som ett levande system som har rättigheter precis som vi människor har. En syn som ser jorden som värdefull i sig och inte endast som källa till resurser att äga eller exploatera.

Därför vill vi införa en internationellt bindande lagstiftning som kriminaliserar miljöbrott genom att likställa dessa med krigsbrott. Det skulle innebära att beslutsfattare och företag kunde hållas personligen ansvariga för effekterna av sina beslut. Brottet Ecocide definieras som ”omfattande skada på eller förstörelse av ekosystem eller livsmiljö inom ett avgränsat geografiskt område”. Att lagstifta om naturens rättigheter är ingen utopi. Det har redan gjorts i Ecuador och Bolivia.

Detta skulle leda till att företagen gjorde noggrannare miljökonsekvensanalyser och riskanalyser vid projekt som är lönsamma kortsiktigt men miljöförstörande i längden. Det skulle också skynda på processen att nå en cirkulär ekonomi inom planetens gränser där vi återvinner mer resurser istället för ohämmad tillväxt. På samma sätt skulle statliga organ tänka noggrannare innan de ger tillstånd till verksamhet som riskerar ödelägga miljöer.

Vi kommer i riksdagens arbeta för:

  • En radikal och handlingskraftig klimatpolitik som sätter naturens- och människorättigheter i centrum framför kärnkrafts- och fossilindustrins vinstintressen och ohejdbar tillväxt.
  • Miljöpolitik som bygger på maktanalys som tar hänsyn till kön-, klass-, etnicitet-och globala maktobalanser.
  • En global skatt på utsläpp av växthusgaser, där inkomsterna administreras av FN för att hantera naturkatastrofer och stödja klimatvänliga och hållbara samhällen i utvecklingsländer.
  • Klimatsatsningar i utvecklingsländer ska utgå från ländernas egna behov och krav. Pengar som i dag går till åtgärder styrda av västvärlden ska föras över till en klimatfond organiserad av FN och styrd i huvudsak av så kallade utvecklingsländer.
  • Att FN-systemets handlingskraft stärks och att Kyoto- och Bali-överenskommelsernas beslut genomförs, samt att övergången till alternativa energisystem snabbas upp och radikaliseras.
  • EU och Sverige måste satsa på förnybar energi, ett utbyggt och bättre samordnat tågnät, avskaffa kärnkraften och användningen av fossila bränslen.

Gita Nabavi, riksdagskandidat Feministiskt initiativ
Emma Wallrup, riksdagskandidat Vänsterpartiet