Sverige behöver en demokratiutredning som tar tag i de ekonomiska maktfrågor som verkligen påverkar medborgarna.
Folkpartister är ofta trevliga människor. De har en passion för demokrati och mänskliga rättigheter. Men deras världsbild rymmer nästan alltid en blind fläck. De inser sällan ekonomins betydelse. Om den liberala demokratin har kapats av starka ekonomiska intressen, hur går det då med folkstyret?
Denna blinda fläck är pinsamt synlig i vad som hittills är känt om den demokratiutredning som statsrådet Birgitta Ohlsson (fp) tillsatte för några veckor sedan. Där talas entusiastiskt om vikten av att engagera fler människor politiskt. Unga, lågutbildade, utrikesfödda och kvinnor ska ryckas upp med glada folkpartistiska tillrop
Men människor är ofta rationella. Det finns naturligtvis ett starkt skäl till att inte gå med i något politiskt parti eller att så många hoppar av kommunala förtroendeuppdrag efter bara några år. Man ser att makten finns någon annanstans.
Kommunalrådet och folkpartisten Staffan Werme i Örebro gav en insidesbild av de folkvaldas maktlöshet på DN-debatt tidigare i sommar. De folkvalda bestämmer allt mindre och förklaringarna är flera. De är en följd av privatiseringar, det beror på att EU styr hälften av alla kommunala beslut – samtidigt som regeringen trycker på för att fler avgöranden ska tas centralt.
”Allt mer makt läggs på ovalda tjänstemän i myndigheter, förvaltningar och företag”, skrev Werme. Men om kommunpolitikerna är maktlösa eller har gjort sig själva maktlösa, hur i herrans namn ska unga, lågutbildade, utrikesfödda och kvinnor då få något slags medinflytande?
Det Sverige behöver är en demokratiutredning, som tar tag i de ekonomiska maktfrågor som folkpartisternas utredning inte vill tala om. Frågorna är många, viktiga och handlar bland annat om följande.
Att minska antalet privata entreprenörer i kommunerna, som fördubblats sedan 2006. Att skriva om lagen om offentlig upphandling så att inte bara lägsta anbud vinner.
Att förbjuda vinstutdelningar i välfärdsbolag. Att ge kommunerna rätt att säga nej till nya skolprofitörer. Att vi får offentliga styrsystem som inte bara gör att allt ska underordnas ekonomiska värden.
Att den offentliga sektorn går i spetsen för att rensa ut de kortsiktiga skitjobben. Utvecklingen oroar och ett skräckexempel kan hämtas från Örnsköldsvik, där bussförarna får lönen sänkt med 2 500-3 000 kronor i månaden om de ska ha kvar sina fasta jobb.
Listan kan göras ännu längre.
För att folk ska engagera sig politiskt måste det offentliga upplevas som en gemensam angelägenhet, inte reduceras till att vara en butik.
Det blir bara patetiskt om man som landstinget i Stockholm inbjuder medborgarna till att välja färg på den kommande tunnelbanelinjen till Arenastaden.
Framtidstro och frihet från fruktan får man bara om man slipper få ett sms en eftermiddag om att genast hämta barnet eftersom förskolan har gått i konkurs. Det är synd att folkpartisterna inte begriper att demokratin kräver att månglarna kastas ut ur templet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
