Bild: Stock.XCHNG

Alla undrar varför Köpenhamn och andra danska städer brunnit natt efter natt den senaste dryga veckan. Varför undra? Vi vet ju redan svaret. Vi har ju sett det så många gånger förut, i andra städer, i mer avlägsna länder. Köpenhamn 2008 är inte konstigare än Paris i november 2005 eller alla de brittiska storstäder som lamslogs gång på gång under 1970- och 80-talen.

Skillnaden är att Köpenhamn är lite närmare hemmaplan. Och att våldet ännu är ganska begränsat. Då verkar förmågan att förstå gå i baklås.

I söndags bekräftade statsminister Anders Fogh Rasmussen återigen sin väldokumenterade brist på lyhördhet för tidens tempo. I en kommentar sade han att stadsbränderna inte kan förklaras av problem i det danska samhället. Ansvaret ligger bara hos de unga själva.

Men de senaste dagarnas journalistik i dagstidningen Politiken ger en annan bild. Mönster från London och Paris känns igen. I centrum står de regler som ger polisen rätt att i vissa delar av Köpenhamn kroppsvisitera vem som helst, direkt på gatan och utan att behöva redovisa orsak. Nu kommer vittnesmålen om polisens arrogans och brutalitet, att de försöker provocera fram våld och använder rasistiska tillmälen.

De danska reglerna är samma som ofta poängteras i analyser av de gamla brittiska kravallerna, då hette polisbefogenheten Stop and Search. En policy som sedan skrotades samtidigt som Blair, efter vallöften, gjorde kraftansträngningar att röka ut rasismen från poliskåren. Efter det slutade fattiga stadsdelar brinna. Det är ganska uppenbart vad danska myndigheter behöver göra.

Det är inte bara unga Köpenhamnsbor som berättar. Kritiken kommer även från stadens poliser. I en artikel i Politiken berättar två polismän om vittnesmål från ungdomar som utsatts för övergrepp. "Kom hit ditt svarta svin", är exempel på rasistiskt tilltal. Köpenhamns polischef verkar mer verklighetsnära än landets statsminister. Hon säger sig vara allvarligt oroad och tänker utreda.

Och precis som vid novemberupproren i Paris är den utlösande händelsen, som den utkristalliserats i dansk rapportering, kopplad till just polisernas förakt för medborgarna. En gammal man misshandlades när han skulle parkera bilen. Ungdomar berättar hur sms:en sedan gick som snabba löpeldar. I ett skriftligt uttalande säger en anonym grupp: "Det är en sak att vi behandlas illa, en helt annan att våra föräldrar gör det."

I Storbritannien ledde innerstadskravallerna till politiskt uppvaknande. Paris och Köpenhamn har många brinnande bilvrak kvar. Och Malmö är inte långt borta. Skulle Ilmar Reepalu reagera annorlunda än Fogh Rasmussen? Undrar om någon svarar ja.