Sebastian de Toro

En makthungrig president som vill förändra samhället i grunden stoppas knappast av den amerikanska konstitutionen. Den är inget magiskt väsen, skriver LO-ekonomen Sebastian de Toro.

I CS Lewis klassiska barnbok, Häxan och lejonet, offrar Aslan sig i vetskap om att hans offer inte är slutgiltigt. En spådom i de gamla skrifterna säger att han kommer att återuppstå från de döda. Det finns därför ingen egentlig grund för att oroa sig för Häxans framfart.

Fram till för några veckor sedan beskrevs den amerikanska konstitutionen av många på nästan samma religiösa sätt. Det är ingen fara att en vettvilling är på väg in i Vita huset. Konstitutionen kommer att rädda oss.

Den här bilden förmedlades till exempel av Göran Persson i en intervju i Dagens Industri i höstas där han slog fast att den Trump vi såg före valet inte skulle bli den vi såg efter, att han skulle stilla sig när han väl fått nycklarna till Vita Huset. Och om han inte gjorde det, var det ändå ingen fara: ”den amerikanska konstitutionen är byggd för att ta hand om galningar”.

Men, som de senaste dagarna har visat, är detta inte givet. Trump är på riktigt. Hans ambition verkar vara att förändra det amerikanska samhället i grunden, utan hänsyn till konstitutionella begränsningar.

Det finns ingen magisk spådom eller skrift som säger att det är de goda som vinner i slutet.

Att konstitutionen – eller maktdelningen mellan president, kongress och domstol – per automatik skulle fungera som ett skydd mot galningar är dessutom en märklig syn.

Det går att imitera demokratiska ritualer och ceremonier utan att bry sig om dem på riktigt.

Det hålls val i Ryssland med jämna mellanrum, men vi är alla medvetna om att den yttersta makten vilar hos Putin och kretsen kring honom. Även i antikens Rom lät Augustus flera av den romerska republikens institutioner fortleva, samtidigt som den reella makten knöts till hans person.

Det går helt enkelt inte att förlita sig på en skriftlig källas naturliga auktoritet. Konstitutionen är inget magiskt väsen. När presidenten utfärdar exekutiva order måste det finnas människor av kött och blod som utför dem. Och när domstolar säger att presidentens order är lagvidriga måste det finnas personer som vägrar att utföra presidentens beslut.

Det mest aktuella exemplet är Trumps beslut att stoppa inresor för medborgare från sju muslimska länder. En del domstolar har kommit fram till att beslutet inte är giltigt enligt amerikansk lag, men trots det forsätter gränsmyndigheter att vägra låta resenärer från de sju länderna att komma in i landet.

Den är en direkt kamp som pågår mitt framför våra ögon mellan olika maktcentra i USA.

En del personer är övertygade om att Trump är så galen att hans tid redan är till ända. Jag är inte lika övertygad. Det är fyra år till nästa val. Hur mycket vatten kommer inte att flyta under broarna till dess?

Vad händer om USA dras in i ett nytt storkrig? Hur kommer väljarna och medierna att reagera då? Och vilka andra personer i Trumps krets kan tänkas dra nytta av den politiska cirkus som redan pågår?

Det enda sättet på vilket maktmissbruk kan bekämpas är genom att stå upp mot det. Därför är det glädjande att det finns många i USA som är aktiva i kampen mot Trump. Modiga domare och statstjänstemän som vägrar att vara Trump till lags och folkrörelser, som Women’s march, som växer i styrka.

Låt oss hoppas att ledarna i den demokratiska världen är lika modiga, och att de inte ger efter för vare sig Trump eller för högerpopulitiska krafter i deras egna länder. För det finns ingen magisk spådom eller skrift som säger att det är de goda som vinner i slutet.

Sebastian de Toro, LO-ekonom