Finn

Vi måste ta ställning till scenariot: fem tusen människor innestängda i ett flammande eldhav. Slutsatsen är självklar: lägg ned planerna på Slussens bussterminal i Katarinaberget!, skriver samhällsplaneraren Finn Löfquist.

Det behövs inga fackkunskaper för att förstå att en stor bussterminal med upp emot 5 000 (fem tusen!) personer inne i ett bergrum är ett extremt farligt och högst olämpligt förslag.

Det händer då och då att bussar brinner och det går explosionsartat fort. Eftersom bussarna kommer att stå uppställda tätt intill varandra blir spridningen omedelbar och ett eldhav med giftig rök är då snart ett faktum.

Konsulterna som nu granskat underlaget för den kommande detaljplanen till Slussens bussterminal i Katarinaberget kommer med stark kritik. Ändå vill konsulterna på något sätt påstå att det går att klara projektet om man bara utreder vidare. Frågan är bara hur realistiskt detta är. Det man kräver är ett stort antal utredningar på mycket komplicerade frågeställningar och ibland ren forskning där kunskap ännu inte finns.

Experterna pekar på att en bussterminal i ett bergrum är ett högriskprojekt och därför ser man mycket allvarligt på att det finns slarv och luckor i de underlag som detaljplanen bygger på. Att det varit ”bråttom” att få fram en plan för bussterminalen förstår man när det framgår att inte ens Storstockholms brandförsvar har fått yttra sig över utrymningsplanerna och strategin för räddningstjänsten och dess insatsmöjligheter. Ett mycket märkligt misstag!

Underförstått anar man att de anlitade konsulterna helst skulle vilja avstyrka hela förslaget. Problemen de radar upp ett efter ett är så komplicerade att man förstår att om de överhuvudtaget kommer att vara möjliga att lösa så kommer det att ta mycket lång tid och kosta mycket pengar i utredningar.

Men hur säkert går det att göra i praktiken? Den säkerhet experterna kräver är ett robust system som är väl anpassat till riskbilden och okänsligt för tillfälliga störningar eller framtida oförutsedda händelser. Som ansvarskännande samhällsplanerare bör man inse att ett projekt som är så farligt att man måste ställa så orealistiskt höga krav ska helt enkelt inte genomföras.

Den viktigaste frågan i en riskanalys är väl egentligen inte ”om” något kan hända utan ”vad” som händer. Det vill säga, vilka blir konsekvenserna ”när” det händer. Det går nämligen inte att komma undan den kända princip som säger att om någon olycka ”kan” hända så kommer den också ”att” hända. Därför kommer bussterminalen att vara en tickande brandbomb – trots alla säkerhetssystem och kontroller.

Bortsett från olycksrisken undrar man vad alla trafikanter och bussförare kommer att tycka om miljön. Det måste bli med en stark känsla av olust man kommer att åka in i något som kan vara en dödsfälla. Dessutom kommer det självklart att bli en bullrig miljö med dålig luft.

Vi måste ta ställning till scenariot: fem tusen människor innestängda i ett flammande eldhav. Slutsatsen är självklar: lägg ned planerna på bussterminalen! Expertgruppens utredning har gett oss nog med varningssignaler!

Finn Löfquist, samhällsplanerare