Med mål som att »bota samhället från sjukdomar« har Polens regering blivit ett hot både mot den nationella yttrandefriheten och EU.

Homosexuella och marxister, liberaler och normupplösare står mot rättrogna polacker som värnar familj, tradition och fosterland. Ont mot gott, mörker mot ljus. Konspirationsteorier presenteras som sanningar, som att demokratikämpen Lech Wałęsa skulle varit avlönad KGB-agent.

Polens nationalkonservativa regering, under ledning av partiet Lag och rättvisa, har inom loppet av ett halvår placerat den konservativa kulturkampen mitt på den politiska scenen.

Strax före årsskiftet skrev regeringen under en lag som gör att författningsdomstolens ledamöter kan av- och tillsättas beroende på politisk färg. Nu har regeringen dessutom klubbat igenom en medielag som ger landets finansminister makten att sparka och tillsätta tjänster på public service-bolag.

Samtliga medier – även privata – har fått direktiv om att stärka dess “nationella hållning”. Fyra chefer vid public service-bolaget TVP har sagt upp sig i protest mot inskränkningarna av yttrandefriheten.

Landets utrikesminister, Witold Waszczykowski, ser den nya medielagen som ett sätt att “bota samhället från sjukdomar” och rensa ut fiender till regeringens nationella projekt.

Kedjan av händelser är svindlande – men tyvärr bekant. Viktor Orbáns regering i Ungern har enligt liknande mönster strypt yttrandefrihet och lagt om landets kurs enligt nationalkonservativa linjer. Att EU protesterade hjälpte föga.

Men Polens demokratiskt tveksamma kursändring har inte varit utan reaktioner. EU-kommissionen beslutade nyligen om en utredning om huruvida nya medielagarna står i strid med EU:s demokratiska principer. Det som sker i Polen ses därmed som ett “systematiskt hot” mot EU:s grundläggande värden.

För när den polska regeringen flaggar för civilisationens upplösning och hotbilderna fladdrar över varje tal och utspel, ger det ringar på vattnet för Europa som helhet.

Mindre demokrati där gör oss mindre fria här.

När reaktionens ryttare med paranoid blick letar fiender, kryper skugglinjerna allt närmre den europeiska demokratins själva artär.

Är det polska dramat början på något större och värre?

Hur EU hanterar att demokratin styckas upp i hjärtat av Europa är direkt avgörande för unionens legitimitet de närmaste åren. 

Det farliga med nationalismen är nämligen inte att den erbjuder gemenskap för en viss grupp – utan att den så benhårt förvägrar den för alla andra.