Det finns andra sätt att rekrytera medlemmar än att ha koppling till en facklig a-kassa. Det skriver Marie Silfverstolpe, Almega, i replik till LO.

Ulrika Vedin menar att Almega vill motverka hög facklig organisationsgrad. Där har Ulrika fel. Däremot menar vi att det finns andra sätt att rekrytera medlemmar än att ha en koppling till en facklig a-kassa. Att vara beredd att medverka till moderna kollektivavtal kan vara en sådan sak. Att stödja medlemmar i svåra situationer är en annan.

Även för arbetsgivarna är fackliga organisationer viktiga. Det underlättar samverkan på arbetsplatserna och det blir ordning och reda genom kollektivavtal, även om vi inte alltid har samma uppfattning om vad avtalen bör innehålla.

Facket är viktigt både för den enskilda och för samhället. För si så där 30 år sedan var jag själv anställd som ombudsman så jag vet vilken viktig roll facket har. Nu samverkar jag med de fackliga organisationerna i till exempel Alnas styrelse, jag vet deras värde för sina medlemmar.

Men jag menar återigen att det är annat än a-kassan som ska rekrytera medlemmar.

Ulrika Vedin har på ett mycket detaljerat sätt redogjort för siffror om facklig organisationsgrad kopplat till medlemskap i a-kassor. Jag har ingen anledning att ifrågasätta hennes redogörelse, men låt mig utveckla vårt förslag.

Almega förordar en allmän arbetslöshetsförsäkring precis som vi förordar en allmän sjukförsäkring. Vi menar att det är en självklarhet att det ska finnas ett skyddssystem i båda situationerna. I vårt förslag ligger också en höjd ersättning i nivå med dagens sjukpenning, inga differentierade avgifter och en möjlighet att teckna kompletterande avgifts-/medlemsfinansierade försäkringar upp till en bestämd procentsats av lönen via till exempel facken. Genom att taket i arbetslöshetsförsäkringen höjs så blir kostnaden för den kompletterande försäkringen lägre vilket torde innebära att fler kommer att ha möjlighet att teckna den.

I vårt förslag öppnar vi också för kvalificerade leverantörer av omställningstjänster. Även detta kan vara något som facken kan erbjuda sina medlemmar, att utöver det som försäkringen medger erbjuda ytterligare specialiserade tjänster.

Så jag envisas med att undra varför facken envist hänger kvar vid de fackliga a-kassorna. Tror facken inte på sin egen förmåga att attrahera medlemmar? Jag vill inte tro att det är på det viset.

Marie Silfverstolpe, näringspolitisk expert, Almega