Foto: Pelle Sten/Flickr.

Bildningen betecknar inte vad man kan och vet utan snarare vad man gör med vad man kan och vet.

Hej,

Jag brukar titta på tv-programmet i vilket serietecknaren Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl ger sig ut på en bildningsresa genom Europa.

Programmet har fått mig att fundera över det här med bildning. Jag känner allt som oftast att jag inte är tillräckligt påläst och kunnig, trots att jag läser mycket och pluggat flera år på universitetet. Hur ska jag ta mig an mitt bildningskomplex?

MVH Stina

SVAR: Många tror bildning betyder samma sak som belästhet och insamlande av information. Många kopplar också bildning till den akademiska kulturen som en motsats till »folkets« populära kultur. Men det räcker inte med att vara kunnig på alla möjliga ämnen, att vara en högt uppsatt akademiker eller ha en extra hög utbildning för att motsvara det som bildningsbegreppet söker beskriva.Begreppet bildning kom till vid slutet av 1700-talet och fick sin blomstringstid första halvan av 1800-talet under starkt inflytande både av Rousseaus tänkande och av de tyska romantiska kretsarna.

Ordet bildning användes först inom biologin och kemin för att beteckna en formation, en process i vilken en ny form eller »bild« uppstår. Denna mening av formationsprocess i naturen fördes snabbt över till kulturella processer och användes för att beteckna hur en kultur och ett samhälle formas av individerna och hur dessa formas av kulturen. Vad som spelar roll i detta bildningsbegrepp är dock hur en individ och ett samhälle bildas genom att skapa sig själv genom en förvaltning och förvandling av traditionen och historien.

I denna bemärkelse är bildningen motsatsen till belästhet eller samlande av information – inte minst till den akademiska elitismen. Bildningen betecknar inte vad man kan och vet utan snarare vad man gör med vad man kan och vet. Det är därför som bildning ofta har beskrivits som en resa där man lämnar hemmet, det vill säga det bekanta och självklara, och ger sig i väg till sökandets ovisshet för att till slut komma tillbaka förvandlad. sättet på vilket detta från början romantiska bildningsbegrepp har traderats visar i dag på både de risker och de potentialer som det bär med sig.

Risken att självt bli blandat med en belästhet om bildning och därmed att göra allt främmande till föremål för både kulturturism eller exotism, mondäna kåserier och akademisk elitism. Men det bär även potentialen av att utmana våra kulturkonformismer och visa vikten och det särskilda behovet i dag av att våga främmandegöra det bekanta, våra egna, säkra och självklara övertygelser. Snarare än att slipa våra vapen för att assimilera, dominera och erövra det främmande är det viktigt att lära sig att bli främmande för sig själv. Detta är ett första steg för att kunna ta emot en främling och det främmande som en del av oss själva.  

Marcia Sá Cavalcante Schuback är professor i filosofi på Södertörns högskola

Läs Arena-psykologens svar på samma fråga här.

Detta är en text publicerad i #2 2016 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. Du kan köpa numret digitalt här.