Växande jobbklyfta i EU. Maria Jepsen, ETUI, i mitten.

EU:s arbetsmarknad Trots att fler jobb skapas uteblir löneökningar och investeringar. Dessutom ökar klyftorna mellan länderna när det gäller var hög- respektive lågkvalificerade jobb skapas. Det visar en rapport från European Trade Union Institute (ETUI).

I den årliga rapporten där det fackliga forskningsinstitutet ETUI jämför EU:s medlemsländer vad gäller ekonomi och arbetsmarknad, blir en ojämlik utveckling tydlig. Medlemsländerna uppvisar överlag en ekonomisk utveckling som inte har kommit ikapp nivåerna före finanskrisen 2008.

Maria Jepsen, chef för ETUI, ser tre trender när det gäller arbetsmarknaden i EU:s länder.

  • Tillväxten av jobb har inte gynnat alla länder lika mycket.
  • Andelen nya jobb som skapas fördelar sig ojämlikt avseende sektorer. I södra och östra Europa sker nästan hela tillväxten inom lågkvalificerade sektorer som handel, turism och tillverkning, medan norra Europas jobbtillväxt sker inom högkvalificerade arbeten.
  • Den ökande tillväxten har skett har skett nästan helt utan löneökningar – även i länder där arbetslösheten är låg och efterfrågan på arbetskraft hög.

– Vi borde förvänta oss snabbare löneökningar än vi har sett, så arbetare är på sätt och vis inte kompenserade för det de gör, säger Maria Jepsen, som på tisdagen presenterade rapporten på ett seminarium arrangerat av Arena idé.

Liknande spaningar gör OECD i nyligen utkomna rapporter, som också pekar på att jobben ökar i medlemsländerna, men att lönerna inte hänger med. Dessutom sker tillväxten av jobb främst i sektorer med låga löner och låga kvalifikationskrav.

Åtta av EU:s medlemsländer har lägre reallöner i dag än de hade 2009, och i Grekland har nivån sjunkit med hela 23 procent.

Exempel på länder där bristen på arbetskraft borde ha bidragit till att knuffa upp lönenivåerna är Polen, Belgien och Nederländerna, enligt ETUI.

– Trenden har troligen att göra med avreglering, finansialisering av ekonomin och att facken inte är tillräckligt starka för att kräva löneökningar, säger Maria Jepsen.

En annan starkt bidragande orsak som pekas ut i rapporten är de regelförändringar i arbetsrätten som flera länder genomförde i spåren av krisen, och som innebar en svagare ställning för fack och arbetstagare, bland annat genom att lönesättning decentraliserades till arbetsgivarnivå.

– Det enda landet med en ganska hög löneökningstakt under perioden är Bulgarien, men om vi tittar på lönenivåerna är de otroligt låga. Det sker en 60-procentig löneökning – men den utgår från en lön på 1,5 euro i timmen, säger Maria Jepsen.

Trots den låga löneökningstakten tillhör flera länder i Östeuropa dem som hade högst reallöneökningar sedan 2009, året efter finanskrisen, medan utvecklade ekonomier som Tyskland och Sverige har en återhållsam utveckling.

Sverige ligger i topp vad gäller sysselsättningsnivåer och sticker ut genom att nya jobb är högkvalificerade.

– Sverige är ett exempel på ett land med en hög koncentration av nya jobb för högutbildade. Men det skapas väldigt få jobb för medelutbildade, och inget för lågutbildade.

Grekland har lägst sysselsättningsgrad, och där sker också tillväxten av nya jobb nästan bara i lågkvalificerade sektorer som handel och turism.

Trots Sveriges höga sysselsättningsgrad har vi en relativt hög arbetslöshet i förhållande till den högkonjunktur som präglat senaste åren.

– Jag blev förvånad när jag såg att Sverige har sex procent arbetslöshet. Ni ligger sämre till än Östeuropa, där många länder har två-tre procent arbetslöshet – ibland tack vare arbetsmigration, säger Maria Jepsen.

Tillfälliga anställningar ökar, särskilt bland unga. Deltidsarbete har ökat sedan krisen, men legat relativt stabilt mellan 2013 och 2017. Men bland män ökar andelen deltidsarbetande de senaste åren. Att jobba deltid leder ofta till svårigheter att försörja sig, särskilt eftersom dessa typer av tjänster är vanliga i låglönesektorer.

– Det är en kombination av deltider och lågbetalda yrken, det vill säga: folk kan inte leva på sin lön, säger Maria Jepsen.

Däremot har ETUI inte lyckats se några resultat vad gäller anställda inom plattformsekonomin.

– De flesta som jobbar inom plattformsekonomin har det som deltidsjobb, ett andra jobb – vilket betyder att statistiken inte hittar dem.

Vi befinner oss alltså i en nedåtgående spiral, med en utveckling på arbetsmarknaden som förstärker klyftan mellan Norra och västra Europa å ena sidan, och södra och östra Europa, enligt Maria Jepsen. För att bryta den här utvecklingen är stora statliga investeringar nödvändiga, och de investeringarna måste fokusera på att utjämna socioekonomiska skillnader samtidigt som de bidrag till en omställning med minskade koldioxidutsläpp.

Maria Jepsen menar att det här kräver en gemensam kassa och en möjlighet att frångå tillväxt- och stabilitetspakten, som är ett regelverk som sätter gränser för bland annat hur höga statsskulder och budgetunderskott medlemsländerna får ha. Den här pakten är inte tillräckligt flexibel för att göra stora investeringar möjliga, menar hon.

– Det vi kan göra är att säga att vi tycker att investeringar är så viktiga att vi kan lyfta ut dem utanför paktens regelverk och finansiera dem gemensamt.