söndagskrönikan Svenska fack är på kollisionskurs med sina europeiska kollegor. Frågan som splittrar gäller införandet av lagstadgade minimilöner. LO bojkottar just nu den europeiska fackliga federationen, skriver Anna Danielsson Öberg.
I torsdags inleddes det som betraktas som slutförhandlingarna om minimilönerna. Företrädare för EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentets träffades i trepartsförhandlingar. Frankrike, som för närvarande är ordförande-land i EU, hoppas kunna nå en uppgörelse inom några månader – det vill säga innan det drar ihop sig till presidentval i landet.
Men lätt blir det inte. Motsättningarna har varit många och djupa sedan EU-kommissionen presenterade sitt förslag i oktober 2020.
Enligt förespråkarna innebär införandet av lagstadgade minimilöner inom hela EU att löneskillnaderna minskar. Men länder som Sverige och Danmark anser att EU inte ska lägga sig i hur enskilda medlemsländer organiserar sin lönebildning.
För att gå de kritiska länderna till mötes har olika lösningar diskuterats. Sveriges och Danmarks krav var ursprungligen att de helt enkelt skulle undantas. I början av december förra året presenterades en kompromiss från ministerrådet som den svenska regeringen uppfattade som ett framsteg. Förslaget innebar, enligt regeringen, att det inte finns några bindande krav på att Sverige ska införa minimilöner. En majoritet i riksdagens EU-nämnd sade också ja till fortsatt förhandlingar. Danmark sade däremot tvärnej till kompromissförslaget.
Mot detta förslag finns Europaparlamentets som anses gå betydligt längre. Enligt förslaget (som svenska ledamöter inte står bakom) ska tvingande regler införas för alla.
TCO och Saco konstaterar att Europafacket lider av ett demokratiskt underskott.
Fack och arbetsgivare i Sverige, som varit och är djupt kritiska till ursprungsförslaget från EU-kommissionen, har intagit en avvaktande inställning till kompromissförslaget. Samtidigt stödjer Europafacket, EFS, parlamentets förslag. Enligt EFS krävs någon form av reglering av minimilönerna för löntagare i Europa – dock inte länder som har system för kollektiva förhandlingar.
Medan förhandlingarna fortsätter på EU-nivån har en djup kris uppstått mellan Europafacket och de svenska fackliga centralorganisationerna. LO, TCO och Saco anser att EFS inte fullföljt sitt uppdrag och bevakat svenska intressen i den här frågan. EFS har drivit på för att Europaparlamentets förslag ska bli verklighet och gjort mycket lite för att skydda den nordiska modellen. Företrädare för TCO och Saco konstaterar också i olika artiklar att Europafacket lider av ett demokratiskt underskott.
Men mest kritisk är LO. Den LO-bild som ges är att EFS inte alls tillgodosett svenska facks intressen utan snarare motarbetat dem. Före jul kom beskedet att LO:s styrelse beslutat att stoppa inbetalningen av medlemsavgiften till EFS och att LO inte kommer att delta i möten i protest mot agerandet: ”Det går inte att betala till någon för att de ska döda en”, sade LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson som förklaring till beslutet.
Något formellt utträde handlar det dock inte om. Däremot kommer LO föra sin egen talan i frågan om minimilöner och ställa sig helt vid sidan av det EFS säger och gör, medan TCO och Saco avstår från bojkott.
Hur de svenska fackens kritik tas emot återstår att se. Av och till får svenska – och nordiska – fackliga företrädare kritik av andra fackliga kollegor i Europa för att de inte är tillräckligt solidariska. Ett budskap som återkommer är att nordiska fack som är starkast i Europa borde ägna mer tid och kraft åt att stötta sina svagare europeiska kollegor. Det är en kritik som återkommit i minimilönefrågan.
Men oavsett hur reaktionen blir från facken i Europa finns det inga tecken på att LO kommer att ändra ståndpunkt. Tvärtom tycks den svenska fackliga besvikelsen vara monumental när det gäller EFS agerande.
Just nu ligger fokus på slutförhandlingarna om direktivet. Men förr eller senare måste EFS och LO reda ut sina relationer. Att en stor medlem som LO, som dessutom var med och grundade EFS, tar till bojkott stärker knappast den europeiska fackliga federationen som medlemsmässigt krymper varje år. Och ett avhopp från LO:s sida skulle innebära ytterligare försvagning av Europafacket.
Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
