Bild: Flickr/Zeptonn
Bild: Flickr/Zeptonn

”Den som tror att Sverige är undantaget i Europa sysslar antingen med självbedrägeri eller ljuger.” Guy Standing varnar under Sverigebesök för de skenande klyftorna.

Sms på morgonen, zero hour-contracts, jobb som förmedlas via budgivningar på nätet. Vår tids fragmenterade arbetsmarknad med otrygga anställningar och pressade villkor passar inte riktigt in i den traditionella klassanalysen.

När Guy Standings bok “Prekariatet – den nya farliga klassen” släpptes 2011 slog den ned som en bomb i debatten. Idén föddes ur en frustration över befintlig forskning.

– Arbetsmarknaden har förändrats i grunden de senaste decennierna, samtidigt som vi använder industrialismens ekonomiska och sociologiska raster för att förklara samhället, säger Guy Standing.

Han tar en klunk av tranbärsjuicen på bordet framför honom. Senare i dag ska han föreläsa vid Uppsala universitet, arrangörer är den svenska grenen av ett globalt nätverk som verkar för medborgarlön.

– När jag skrev “Prekariatet – den nya farliga klassen” trodde jag aldrig att så många skulle vara intresserade. Nu har jag föreläst i 33 länder och boken har översatts till 14 språk, förklarar han.

Vad har förändrats sedan boken släpptes?
– Den mest dramatiska förändringen har varit i form av Podemos i Spanien och Syriza i Grekland, som båda representerar en ny form av prekariatrörelse.

– Oavsett om vi håller med om allt i deras politiska program eller inte har vi mycket att lära när det gäller organisering och förståelse för den nya klassen. Fler är beredda att ställa sig upp och säga att de inte skäms över att vara en del av prekaritatet.

Enligt Guy Standing blir den politiska kraft som bäst förstår och organiserar prekariatet också morgondagens maktbärande parti. Men det är också ett tveeggat svärd.
– Många inom prekariatet har lätt för att lyssna till extremhögerns och nyfascisternas språk och retorik. Det slår an en sträng av nostalgi och förståelse för det förflutna som är lockande. Om vi inte uppfinner en progressiv modell som fångar prekariatet kommer den ätas upp av högerextrema.

Det faktum att Sverige är det land i västvärlden där klyftorna ökat allra snabbast de senaste 15 åren är särskilt farligt, enligt Guy Standing.
– Den som tror att Sverige är undantaget från Europas större trender sysslar antingen med självbedrägeri eller ljuger.

– Jag har lyssnat till tusentals människor ur prekariatet, både här i Sverige och runt om i världen. Trenden är densamma. För att vända utvecklingen behövs en kollektiv insikt om behovet av rättigheter för de människor som i dag är rättslösa. Först då kan den främlingsfientliga logiken ställas på ända.

När den svenska socialdemokratin kom till makten under 1930-talet var det genom en retorisk och politisk allians mellan arbetar- och medelklassen. Guy Standing menar att en liknande allians än en gång kan bli katalysator för förändring.

– Prekariseringen av medelklassen, till exempel journalister som du själv, öppnar nya möjligheter för vänstern. Alltfler inser att de trots år av studier och tidigare trygga jobb känner sig otrygga och hoppar mellan anställningar och jobb. Medelklassen har mer gemensamt med prekariatet än de tror.

Guy Standings analys av den globala världsekonomin delar drag med Immanuel Wallersteins världssystemsteori, att globala strukturer snarare än enskilda länder driver utvecklingen. Nationella landvinningar som kollektivavtal och arbetslöshetsförsäkringar blir alltmer svåra att upprätthålla under negativ lönepress.

I nya boken, “En färdplan för prekariatet”, föreslår han ett antal reformer för att vända utvecklingen.

– Thomas Piketty forskning om att en allt större del av våra inkomster går till levnadsomkostnader, samtidigt som löneandelen är sjunkande, vittnar om behovet.

– Ett av mina förslag är en basinkomst, även kallat medborgarlön. De gamla mekanismerna för omfördelning fungerar inte på global nivå, åtminstone i deras nuvarande tappning. En grundtrygghet, en plattform att stå på, är en viktig utgångspunkt för innovation och risktagande.

Frågan om medborgarlön har länge varit marginell och fjärran från den etablerade dagordningen. Miljöpartiet hade tidigare förslaget inskrivet i partiprogrammet, men har numera strukit det. Kritiker menar att medborgarlön skulle försvaga fackföreningarna och cementera fattigdom.

– Det är skitsnack. Vänstern borde lita på människor och inse att trygghet förutsätter individuell frihet. Konflikten står inte längre enbart mellan arbete och kapital, som under industrialismen. Konfliktlinjerna är nya. Anledningen är att proletariatet krympt och delvis ersatts av prekariatet. Proletariatet var den klass gårdagens kapitalism behövde för att expandera, i dag är det prekariatet, förklarar Guy Standing.

– Reallönerna kommer inte att stiga, det hotar jämlikheten och finansieringen av välfärden. Den trenden måste brytas. Pilotstudier som genomförts, bland annat i Indien, visar att människor med basinkomst arbetar mer och ökar välståndet. Inte tvärtom.