Bilden har inget med personen i texten att göra. Foto: Sunsurfr/flickr
Bilden har inget med personen i texten att göra. Foto: Sunsurfr/flickr

Fem minuter i veckan för att byta kläder och tio minuter för att äta. Sedan Fransisca Bälter blev sängliggande har Stockholms stad skurit ner på hennes hemtjänsttid. ”Fruktansvärt”, säger Anna Werkelin Ahlin, utredare på Kommunal.

I dag berättade DN Stockholm om Fransisca Bälter. Hon är 78 år gammal och blev efter en fallolycka sängliggande– då skar staden ner på hennes hemtjänsttid.

Hennes hemtjänst har 5 minuter en gång i veckan för att byta hennes kläder och 10 minuter två gånger om dagen för att hjälpa henne att äta.

Toalettbesöken ska från och med att hon blev sängliggandes göras på 5 minuter, i stället för 15, som tidigare. Sanja Jagustin Christiansson som är chef för det hemtjänstföretag som Fransisca Bälter anlitar har flera gånger frågat stadsdelsförvaltningen hur det kan vara rimligt att sänka hennes insats när hon behöver mer hjälp.

”De svarar bara att det är rimligt därför att hon är sängliggande”, säger hon till DN.

Anna Werkelin Ahlin är utredare på Kommunal.

– Det är för djäkla illa att det ser ut såhär, både för personal och kvinnan som får hemtjänst. Vi har tidigare tittat på hela kedjan från biståndsbeslut till utförandet av hemtjänstinsatsen och sett att i värsta fall kapas tiderna i alla led, säger hon.

Det kan exempelvis innebära att ett hemtjänstföretag vänder sig till en biståndshandläggare och begär 60 minuter för en insats hos en brukare, varpå biståndshandläggaren beviljar 45 minuter. I och med att ersättningen från kommunen ofta är låg lägger hemtjänstföretaget kanske ut 40 minuter i schemat.

Utöver det kan personalen sakna gångtider att ta sig mellan brukarna. Det kan sluta med att en person som har behov av 60 minuter i slutändan får 30 eller 20 minuter.

– Det är tydligt att det inte går att individanpassa insatserna när det är så detaljstyrt, men det går inte att detaljstyra människors behov. Personalen måste få större inflytande över hur man lägger upp arbetet och få mer utrymme att individanpassa insatserna, säger Anna Werkelin Ahlin.